Muntiacus reevesi[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Ogilby 1839. Muntiacus reevesi ingår i släktet Muntiacus och familjen hjortdjur.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan tre underarter.[2]

Muntiacus reevesi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
FamiljHjortdjur
Cervidae
SläkteMuntiacus
ArtMuntiacus reevesi
Vetenskapligt namn
§ Muntiacus reevesi
Auktor(Ogilby, 1839)
Hitta fler artiklar om djur med

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 70 till 113 cm, har en kort svans och väger 11 till 28 kg. Som hos andra muntjaker har hanar korta horn som är 12,5 till 15 cm långa och förlängda övre hörntänder. Mankhöjden varierar mellan 43 och 45 cm. Pälsen på ovansidan har en kastanjebrun färg och undersidans päls är vit. Honor som hölls i fångenskap i England var allmänt ljusare än hanar. I ansiktet förekommer långsträckta förhöjningar av benvävnad som är täckta med svarta hår. Från körtlarna framför ögonen avsöndras ett tjockt sekret som används som doftmärke. Svansen har en mörk ovansida och en vit undersida.[6]

Detta hovdjur förekommer i sydöstra Kina från provinserna Gansu, Sichuan och Yunnan österut till havet. Arten lever även på Taiwan. Den lever i låglandet och i bergstrakter mellan 50 och 3500 meter över havet. Habitatet varierar mellan tropiska skogar i låglandet, tempererade skogar i bergstrakter och barrskogar samt ängar på höga höjder.[1]

Individerna är främst aktiva på morgonen och på kvällen. I regioner där de kan leva ostörda är de mera dagaktiv. De lever ensam, i par eller i mindre grupper och har ett revir som är cirka 100 hektar stort. Reviren kan överlappa varandra. Muntiacus reevesi kan para sig hela året och dräktigheten varar 209 till 220 dagar. Honor blir könsmogna vid slutet av första levnadsåret.[1]

Hanarna använder sina hörntänder under striden om rätten att para sig. Ungarna diar sin mor i ungefär 17 veckor. Födan utgörs främst av blad, bambu, frön, bark och frukter. I mindre mått ingår även ägg, småfåglar, små däggdjur och kadaver i födan.[6]

Bildgalleri redigera

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] 2008 Muntiacus reevesi . Från: IUCN 2008. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 13 februari 2023.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Muntiacus reevesi
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/muntiacus+reevesi/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b] Timmins, J & Chan, B. (2016). ”Reeves's muntjac” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Muntiacus_reevesi/. Läst 2 juni 2021. 

Externa länkar redigera