Moshe Dayan
Moshe Dayan (hebreiska משה דיין), född 20 maj 1915 på kibbutzen Degania Alef vid Galileiska sjön, död 16 oktober 1981 i Tel Aviv, var en israelisk militär, socialdemokratisk politiker, arkeolog och författare. Dayan var generalstabschef 1953–1958, jordbruksminister 1959–1964, försvarsminister 1967–1974 och utrikesminister 1977–1979.
| Moshe Dayan | |
 | |
Israels utrikesminister
| |
| Tid i befattningen 20 januari 1977–23 oktober 1979 | |
| Premiärminister | Menachem Begin |
|---|---|
| Företrädare | Yigal Allon |
| Efterträdare | Yitzhak Shamir |
Israels försvarsminister
| |
| Tid i befattningen 5 juni 1967–3 juni 1974 | |
| Premiärminister | Levi Eshkol Yigal Allon (tillförordnad) Golda Meir |
| Företrädare | Levi Eshkol |
| Efterträdare | Shimon Peres |
Israels jordbruksminister
| |
| Tid i befattningen 17 december 1959–4 november 1964 | |
| Premiärminister | David Ben-Gurion Levi Eshkol |
| Företrädare | Kadish Luz |
| Efterträdare | Haim Gvati |
| Tid i befattningen 1955–1958 | |
| President | Yitzhak Ben-Zvi |
| Företrädare | Mordechai Maklef |
| Efterträdare | Haim Laskov |
| Född | 20 maj 1915 Degania Alef, Osmanska riket |
| Död | 16 oktober 1981 (66 år) Tel Aviv, Israel |
| Gravplats | Nahalal |
| Nationalitet | Israelisk |
| Politiskt parti | Mapai (1959–1965) Rafi (1965–1968) Israeliska arbetarpartiet (1968–1977) Telem (1981) |
| Yrke | Politiker, militär |
| Militärtjänst | |
| Försvarsgren | Storbritanniens armé Haganah Israels försvarsmakt |
| Tjänstetid | 1932–1974 |
| Grad |  Generallöjtnant
|
| Slag/Krig | Arabiska upproret Andra världskriget 1948 års arabisk-israeliska krig Suezkrisen Sexdagarskriget Utnötningskriget Oktoberkriget |
| Utmärkelser |  Distinguished Service Order Kommendör av Hederslegionen
|
Biografi redigera
Dayan föddes på kibbutzen Degania Alef i Palestina som då var en del av det ottomanska riket. Föräldrarna Shmuel och Devorah Dayan var invandrare från Zjashkiv i Ukraina. Familjen flyttade senare till Nahalal, ett jordbrukskollektiv som då grundades. Vid 14 års ålder gick Dayan med i den judiska försvarsstyrkan Haganah. År 1938 tog han värvning i den av britterna organiserade Jewish Supernumery Police, inom vilken han ledde en liten motoriserad enhet. Han kom senare att bli placerad i en rekognosceringspatrull under australisk ledning. Den hade bildats som förberedelser för de allierades invasion av Syrien och Libanon. Under strider i juni 1941 i vad som idag är södra Libanon förlorade Dayan sitt vänstra öga och bar därefter en ögonlapp, som blev hans kännemärke.
Dayan var med i Palmach som var Haganahs reguljära stridande styrka och Jishuvs inofficiella armé under det Brittiska Palestinamandatet. Efter staten Israels grundande ombildades organisationen till den reguljära armén, Israels försvarsmakt (IDF) den 24 maj 1948. Dayan fick flera viktiga positioner under det arab-israeliska kriget. Han var först kommendör för försvaret av Jordandalen och sedan för flera olika militära enheter vid fronten. År 1954 utsågs han till generalstabschef och överbefälhavare för Israels försvarsstyrkor. År 1959 gick han med i socialdemokratiska Mapai, som leddes av David Ben-Gurion. Han var jordbruksminister 1959–1964. År 1967 utsågs han till försvarsminister och blev känd världen över under Sexdagarskriget 1967. När kriget inte kunde undvikas och Egyptens ledare Nasser som bäst pressade dävarande Transjordaniens västerländske Kung Jussein, avgick Levi Eshkol som försvarsminister (men förblev premiärminister).Dayan såg ingen mening i att vänta på det Egyptisk-Syrisk-Transjordanska anfallet. Kl 7:10 den 5:e juni 1967 kommenderade Dayan större delen av det israeliska flygvapnet ut över Medelhavet på extremt låg höjd. Efter en vänstersväng in över Egypten steg flygplanen hastigt, för att sedan dyka vid Egyptens flygbaser. En stund senare hade bokstavligt talat hela Egyptens flygvapen förstörts. Nasser vägrade ge upp och Transjordanien tvangs in i ett krig de inte hade önskat. Med nära nog totalt luftherradömme, inleddes därför en strid om östra Jerusalem (som låg på Transjordanskt område). Inom kort hade Dayan erövrat hela Jerusalem och Västbanken (samt Golanbergen i Syrien). Byggnader som skymde Klagomuren revs och judar har sedan dess kunnat be vid det andra templets mur. Moshe Dayan blev hela Israels krigshjälte.
Han avgick som försvarsminister 1974 efter Jom Kippurkriget 1973, där han hölls ansvarig för att de israeliska styrkorna inte mobiliserades i tid. Han lämnade Mapai 1977. I Menachem Begins regering var han utrikesminister 1977–1979. Dayan bildade i maj 1981 partiet Telem tillsammans med två före detta medlemmar i Likud. Telem valdes in i Knesset i valet i juni samma år.
Dayan avled den 16 oktobet 1981 i en hjärtinfarkt.
Källor redigera
- Grossman, Mark (2007) (på engelska). World Military Leaders: A Biographical Dictionary. New York: Facts On File. sid. 84–85. ISBN 0-8160-4732-4
Bibliografi redigera
- Diary of the Sinai Campaign 1956 (1966)
- The Story of My Life (1976)
- Breakthrough (1981)
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Moshe Dayan.
Wikiquote har citat av eller om Moshe Dayan.
| Företrädare: Mordechai Maklef |
Överbefälhavare över Israels militär 1953–1958 |
Efterträdare: Haim Laskov |