Morganatiskt äktenskap

Morganatiskt äktenskap (medeltidslatin matrimonium ad morganaticam) är ett äktenskap mellan en medlem av ett av Europas furstehus och en person av lägre rang, det vill säga tillhörande högadel, lågadel eller borgerlig släkt ("ofrälse"), där personen med lägre rang inte inkluderades i makans/makens högre rang trots äktenskapet.

Bakgrund

Kvinnan och de blivande barnen fick, genom ett särskilt avtal, ingen delaktighet i vare sig mannens bördsrätt, stånd eller villkor. Brukligt var att mannen gav bort en del av sin fasta förmögenhet som morgongåva (morganatica), eftersom varken barn eller hustru hade någon arvsrätt efter mannen.

I motsats till konkubinatet räknas i kyrkligt hänseende det morganatiska äktenskapet som ett fullgiltigt äktenskap i avseende på att samlivet inte gav upphov till horsbrott. Bruket att mannen vid sådan vigsel räcker vänstra handen åt bruden har givit anledning till benämningen äktenskap till vänster (tyska Ehe zur linken Hand). Även ordet "vänsterprassel" härrör från denna sedvänja.

Denna form av äktenskap har förekommit ända sedan medeltiden, i såväl Italien – matrimonia lege salica – som i Tyskland. Även män tillhörande högadel och lågadeln kunde ingå morganatiska äktenskap med ofrälse kvinnor. Det fanns även motsvarigheter till de morganatiska äktenskapen, då en kvinna av furstlig börd, utan att avstå från sin ställning, gifte sig med en icke jämbördig man.

Vanligast var att det var män som gifte sig med kvinnor av lägre rang, men det omvända har även skett. Maria Louise av Österrike gifte sig morganatiskt vid två tillfällen med adelsmän.

För svensk rätt har morganatiska äktenskap alltid varit okända.

Kända exempel på morganatiska äktenskap

• 1615 – Kung Kristian IV av Danmark och Kirsten Munk.
• 1698 – Furst Leopold I av Anhalt-Dessau och Anna Louise Föhse.
• 1730 – Kung Viktor Amadeus II av Sardinien och Anna Canalis di Cumiana.
• 1787 – Storhertig Karl Fredrik av Baden och Luise von Geyersberg (1817 erkändes dock sonen Leopold som fullvärdig medlem av furstehuset p.g.a. att inga andra arvingar fanns och uppsteg på tronen 1830.)
• 1821 – Marie Louise av Österrike och greve Adam Albert von Neipperg.
• 1835 – Alexander, hertig av Württemberg och Claudine Rhédey von Kis-Rhéde.
• 1841 – Kung Vilhelm I av Nederländerna och Henriette d'Oultremont.
• 1850 – Kung Fredrik VII av Danmark och Louise Rasmussen.
• 1851 – Prins Alexander av Hessen-Darmstadt och Julia von Haucke.
• 1869 – Kung Viktor Emanuel II av Italien och Rosa Vercellana.
• 1880 – Kejsar Alexander II av Ryssland och Jekaterina Dolgorukova.
• 1891 – Storfurste Michael Michailovitj av Ryssland och Sophie von Merenberg, grevinna de Torby
• 1900 – Ärkehertig Franz Ferdinand av Österrike och Sophie von Chotek.

Se även

• Endogami och Exogami
• Kungligt äktenskap
• Mesallians
• Social stratifiering

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Morganatic marriage, tidigare version.

• Morganatiskt äktenskap i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Morganatiskt äktenskap.