Wikipedia

Dassault Mirage F1

franskt jakt- och attackflygplan
(Omdirigerad från Mirage F1)

Dassault Mirage F1 är ett franskt stridsflygplan byggt av Dassault Aviation.

Dassault Mirage F1
Dassault Mirage F1CR, juli-2009.
Beskrivning
TypJakt-, attack och spaning
Besättning1
Första flygning23 december 1966
I aktiv tjänst1973 – 2014
VersionerBl.a F1A, F1AZ, F1B, F1C, F1D och F1M-53
UrsprungFrankrike Frankrike
TillverkareDassault Aviation
Antal tillverkade720–730 (år 1966-1992)
Data
Längd15,33 meter
Spännvidd8,44 meter
Höjd4,5 meter
Vingyta25 m²
Tomvikt7 400 kg
Max. startvikt16 200 kg
Max. bränslevikt4 100 l
Motor(er)1 × SNECMA Atar 9K-50
Dragkraft49 kN
70,6 kN (med EBK)
Prestanda
Max. hastighetMach 2,2 (2 570 km/h på hög höjd)
Räckvidd med
max. bränsle		475 km
Transporträckvidd3 300 km
Stigförmåga242 m/s
Beväpning & bestyckning
Upphängnings-
punkter		7 varav 4 under vingar
Fast beväpning2 × 30 mm DEFA automatkanoner
BomberBomber upp till 6 300 kg
RobotarAIM-9 Sidewinder, R.550 Magic, Super 530, AS.30L, AS.37 MartelAM.39 Exocet
RaketerMatra 68 mm
ÖvrigtAN/ALQ-119 eller Ramora störkapsel
Atlis II laserkapsel
Ritning
Fotnoter
Källor:[1]

Bakgrund redigera

Trots att föregångaren Mirage III var ett framgångsrikt stridsflygplan var nackdelarna med deltavingen uppenbara; lång start- och landningssträcka, snabb fartförlust vid manövrering, högt luftmotstånd i överljudsfart och skakig flygning på låg höjd. För att komma tillrätta med de nackdelarna utvecklade Dassault flera olika varianter av Mirage III, bland annat Mirage IIIV med VTOL-kapacitet och Mirage IIIG med variabel vinggeometri.

Tidigt 1964 fick Dassault ett kontrakt för att utveckla en efterföljare till Mirage III. Prototypen var tvåsitsig med mindre rakare pilvinge och en konventionell stjärt med stabilisatorer och fena.[2] Versionen fick beteckningen F2 och valdes av Armée de l'Air, men byggdes bara i ett exemplar pga ändringar i kravspecifikationen.[3]

På eget initiativ utvecklade Dassault parallellt en mindre variant med effektivare jetmotor kallad Mirage F1 och fick Armée de l'Air att välja den istället. Jämfört med Mirage III hade den bättre manövrerbarhet och 40 % mer bränsle vilket gav dubbelt så lång räckvidd eller tre gånger så lång tid i överljudsfart.[4]

Användare redigera

Flygplanet används eller har använts av följande länder:

Varianter redigera

  • F1.A – förenklad exportmodell med attackradarn AIDA 2
  • F1.B – tvåsitsig skolversion baserad på F1.C
  • F1.C – jaktflygplan med attackkapacitet och radarn Cyrano IV-0
  • F1.D – tvåsitsig skolversion baserad på F1.E
  • F1.E – enhetsflygplanmed radarn Cyrano IV-1
  • F1.R – spaningsversion

Dessa är de sex huvudmodellerna. Utöver dem finns en större mängd exportmodeller och uppgraderingar anpassade för olika kunder. Bland annat med lufttankningsbom, moderniserad Cyrano IV-2 och IVM radar eller Agave-radar för användning med Exocet-robotar.[4][6]

 
Mirage F1C-200




 
Mirage F1C




 
Mirage F1CT




 
Länder som använt (rött) eller juni 2014 använder (blått) Mirage F1.



















Externa länkar redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Taylor, John W.R. (1971). Jane’s All The World’s Aircraft, 1971–1972. Jane's Yearbooks. London: Sampson Low, Marston & Company. sid. 55–56. Libris 8258965 
  2. ^ Gunston, Bill; Spick, Mike (1983) (på engelska). Modern Air Combat. London: Salamander Books Ltd. sid. 96–97. Libris 6147974. ISBN 0-86101-1627 
  3. ^ http://www.aviastar.org/air/france/dassault_mirage_f-2.php
  4. ^ [a b] Gunston, Bill (1984) (på engelska). Modern Fighting Aircraft. London: Salamander Books Ltd. sid. 62. Libris 6147971. ISBN 0-86101-1589 
  5. ^ http://www.mirage4fs.com/preview3.html
  6. ^ Spick, Mike (1987) (på engelska). Modern Attack Aircraft. London: Salamander Books Ltd. sid. 66–67. ISBN 0-86101-318-2 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Dassault_Mirage_F1&oldid=54528978”