Dassault Mirage F1

franskt jakt- och attackflygplan

Dassault Mirage F1 är ett franskt stridsflygplan byggt av Dassault Aviation.

Dassault Mirage F1
Frenchairforce dassault mirage f1 arp.jpg
En Dassault Mirage F1CR
Beskrivning
TypJakt-, attack och spaning
Besättning1
Första flygning23 december 1966
I aktiv tjänst1973 – 2014
VersionerBl.a F1A, F1AZ, F1B, F1C, F1D och F1M-53
UrsprungFrankrike Frankrike
TillverkareDassault Aviation
Antal tillverkade720 – 730
Data
Längd15,33 meter
Spännvidd8,44 meter
Höjd4,5 meter
Vingyta25 m²
Tomvikt7 400 kg
Max. startvikt16 200 kg
Max. bränslevikt4 100 l
Motor(er)1 × SNECMA Atar 9K-50
Dragkraft49 kN
70,6 kN (med EBK)
Prestanda
Max. hastighetMach 2,2 (2 570 km/h på hög höjd)
Räckvidd med
max. bränsle
475 km
Transporträckvidd3 300 km
Stigförmåga242 m/s
Beväpning
Beväpning2 × 30 mm DEFA automatkanoner
BomberBomber upp till 6 300 kg
RobotarAIM-9 Sidewinder, R.550 Magic, Super 530, AS.30L, AS.37 MartelAM.39 Exocet
RaketerMatra 68 mm
ÖvrigtAN/ALQ-119 eller Ramora störkapsel
Atlis II laserkapsel
Ritning
DASSAULT-BREGUET MIRAGE F1.png
Fotnoter
Källor:[1]

BakgrundRedigera

Trots att föregångaren Mirage III var ett framgångsrikt stridsflygplan var nackdelarna med deltavingen uppenbara; lång start- och landningssträcka, snabb fartförlust vid manövrering, högt luftmotstånd i överljudsfart och skakig flygning på låg höjd. För att komma tillrätta med de nackdelarna utvecklade Dassault flera olika varianter av Mirage III, bland annat Mirage IIIV med VTOL-kapacitet och Mirage IIIG med variabel vinggeometri. Den variant som Armée de l'Air valde var varianten Mirage F2 med mindre och rakare pilvinge och en konventionell stjärt med stabilisatorer och fena.[2] På eget initiativ utvecklade Dassault en mindre variant med en effektivare jetmotor kallad Mirage F1 och fick Armée de l'Air att välja den modellen i stället. Jämfört med Mirage III hade den bättre manövrerbarhet och 40 % mer bränsle vilket gav dubbelt så lång räckvidd eller tre gånger så lång tid i överljudsfart.[3]

AnvändareRedigera

Flygplanet används eller har använts av följande länder:

VarianterRedigera

  • F1.A – Förenklad exportmodell med attackradarn AIDA 2
  • F1.B – Tvåsitsig skolversion baserad på F1.C
  • F1.C – Jaktflygplan med attackkapacitet och radarn Cyrano IV-0
  • F1.D – Tvåsitsig skolversion baserad på F1.E
  • F1.E – Multurollflygplan med radarn Cyrano IV-1
  • F1.R – Spannigsversion

Dessa är de sex huvudmodellerna. Utöver dem finns en större mängd exportmodeller och uppgraderingar anpassade för olika kunder. Bland annat med lufttankningsbom, moderniserad Cyrano IV-2 och IVM radar eller Agave-radar för användning med Exocet-robotar.[3][4]

Externa länkarRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Taylor, John W.R. (1971). Jane’s All The World’s Aircraft, 1971–1972. Jane's Yearbooks. London: Sampson Low, Marston & Company. sid. 55–56. Libris 8258965 
  2. ^ Gunston, Bill; Spick, Mike (1983) (på engelska). Modern Air Combat. London: Salamander Books Ltd. sid. 96–97. Libris 6147974. ISBN 0-86101-1627 
  3. ^ [a b] Gunston, Bill (1984) (på engelska). Modern Fighting Aircraft. London: Salamander Books Ltd. sid. 62. Libris 6147971. ISBN 0-86101-1589 
  4. ^ Spick, Mike (1987) (på engelska). Modern Attack Aircraft. London: Salamander Books Ltd. sid. 66–67. ISBN 0-86101-318-2