Mio min Mio (film)
Mio min Mio är en sovjetisk-svensk-norsk-brittisk fantasy-/äventyrsfilm från 1987 i regi av Vladimir Grammatikov efter en bok med samma namn av Astrid Lindgren.
Mio min Mio (Mio moj Mio) | |
Genre | Fantasy, äventyr |
---|---|
Regissör | Vladimir Grammatikov |
Producent | Ingemar Ejve |
Manus | William Aldridge |
Skådespelare | Christopher Lee Christian Bale Nick Pickard Timothy Bottoms Susannah York |
Originalmusik | Anders Eljas, Benny Andersson |
Produktionsbolag | Nordisk Tonefilm, Central'naja studija detskich i junoseskich fil'mov imeni M. Gor'kogo, Svenska Filminstitutet, AB Filmhuset KB, m.fl. |
Premiär | 1987 |
Speltid | 99 minuter |
Land | Sovjetunionen, Sverige, Norge |
Språk | Engelska dubbad till svenska |
IMDb SFDb |
HandlingRedigera
Bo Vilhelm Olsson "Bosse" är en föräldralös pojke som vuxit upp med tant Edla och hennes man farbror Sixten (som inte syns i bild i filmen), som mest tycker han är besvärlig och i vägen. Den unge Bosse mobbas av grannpojkarna men har en vän, Benke.
En dag stöter han på en ande i en flaska som tar Bosse till Landet i fjärran. Där träffar han sin far kungen, som kallar Bosse för hans riktiga namn, Mio.
Där träffar han också en pojke, "Jum-Jum", som är Benkes dubbelgångare. Till en början verkar allt vara bra i Landet i fjärran, men snart förstår Mio att det inte är som det ska vara. Den elake riddaren Kato i Landet Utanför har tagit barn till fånga och förvandlat dem till fåglar som i evighet ska cirkla runt hans stora svarta borg. Tillsammans rider Mio och Jum-Jum för att slåss mot Kato.
Om filmenRedigera
Den första offentliga visningen ägde rum på filmfestivalen i Moskva i juli 1987, i Sverige premiärvisades den 16 oktober 1987.[1] Inspelningen av filmen skedde med ateljéfilmning i Gorkij Film Studio i Moskva och Pinewood Studios i Storbritannien med exteriörscener från Krim i Sovjetunionen och Skottland av Aleksandr Antipenko, men även till viss del i Stockholm. Som förlaga har man Astrid Lindgrens roman Mio, min Mio som utgavs 1954.
Kritiker kritiserade filmen när den kom, och särskilt den svenska dubbningen.[2]
Roller i urvalRedigera
- Nick Pickard - Bosse/Mio
- Christian Bale - Benke/Jum-Jum
- Christopher Lee - Kato
- Timothy Bottoms - Konungen
- Susannah York - Väverskan
- Sverre Anker Ousdal - Svärdsmidaren
- Igor Jasulovitj - Eno/mattpiskaren
- Linn Stokke - Fru Lundin
- Stig Engström - Benkes far
- Geoffrey Staines - Anden
- Gunilla Nyroos - Tant Edla
- Ljobov Germanova - Jum-Jums mor
- Andrej Petrov - Jiri
- Andrej Sergeev - Nonno
- Denis Bodrov - Lollo
- Anna Foght - Millimani
Svenska rösterRedigera
- Pontus Lantz - Mio
- Max Winerdal - Jum-Jum
- Tor Isedal - Kato
- Tomas Bolme - Konungen
- Helena Brodin - Väverskan
- John Harryson - Svärdsmidaren
- Gunnar Ernblad - Brovakt, Katos spejare
- Hans Strååt - Anden
- Lasse Swärd - Farbror Sixtens röst och översättning
FilmmusikRedigera
Kompositör och arrangör: Anders Eljas i samarbete med Benny Andersson
- "Mio min Mio", kompositör Benny Andersson och Björn Ulvaeus, framförd av Gemini, dirigent Sergej Skripka
VideoRedigera
Filmen utgavs 1993 även på VHS, och den har också utgivits på DVD.[5]
ReferenserRedigera
- ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001380084. Läst 6 april 2011.
- ^ ”Så gick det sen för Astrid-barnen”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/m6rRQL/sa-gick-det-sen-for-barnstjarnorna-i-astrid-lindgrens-filmer. Läst 9 februari 2018. [inloggning krävs]
- ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001488984. Läst 6 april 2011.
- ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001496408. Läst 6 april 2011.
- ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001398702. Läst 6 april 2011.