Miina Sillanpää
Miina Sillanpää, född Vilhelmiina Riktig 4 juni 1866 i Jockis, död 3 april 1952 i Helsingfors, var en finsk journalist och socialdemokratisk politiker. Hon var den första kvinnliga ministern i Finland, när hon 1926 blev biträdande socialminister i regeringen Tanner.[1] [2]
| Miina Sillanpää | |
 Miina Sillanpää på 1920-talet.
| |
Finlands vice socialminister
| |
| Tid i befattningen 13 december 1926–17 december 1927 | |
| Statsminister | Väinö Tanner |
|---|---|
| Tid i befattningen 22 maj 1907–31 januari 1911 2 februari 1914–31 oktober 1917 1 april 1919–31 augusti 1933 1 september 1936–21 juli 1948 | |
| Valkrets | Åbo läns norra valkrets |
| Född | Vilhelmiina Riktig 4 juni 1866 Jockis |
| Död | 3 april 1952 (85 år) Helsingfors |
| Politiskt parti | Socialdemokraterna |
| Yrke | journalist |
Miina Sillanpää-dagen 1 oktober är en flaggdag i den finländska kalendern. Beslutet togs 2021 och infördes för år 2023.[3]
Biografi redigera
Sillanpää föddes i ett fattigt torparhem i Jockis och började vid tolv års ålder arbeta i Forssa textilfabrik och senare vid Jockis spikfabrik. När hon var 18 år gammal flyttade hon till Borgå för att arbeta som hembiträde i en familj. År 1898 var hon med och bildade Helsingfors Tjänarinneförening.
Tjänarinneföreningen anslöt sig 1903 till Arbetarkvinnornas förbund och storstrejkåret 1905 gick man med i det socialdemokratiska arbetarepartiet.
Sillanpää engagerade sig starkt i politiken. Med korta avbrott var hon ledamot i riksdagen 1907–1947 där hon drev sociala frågor för kvinnor som äktenskapslag, hem för föräldralösa barn, förbättring av städerskornas villkor, understöd till de efterlevande barnen och änkorna till röda stupade i inbördeskriget. Hon förde också en hård kamp mot den fascistiska lapporörelsen i början av 1930-talet. Hon var en av de första kvinnorna i Helsingfors stadsfullmäktige 1919, där hon satt för SDP med partikollegan Toini Johansson.[4] Under många år var hon ledamot av stadsfullmäktige i Helsingfors där hon drev arbetarkvinnornas och de ensamförsörjande kvinnornas frågor.
Hon var i olika perioder redaktör för Palvelijatarlehti (Tjänarinnebladet), Työläisnainen (Arbetarkvinnan), och Toveritar (Kamrat).
Källor redigera
- Tidskriften Morgonbris, 1904
- Miina Sallanpää, av Kjersti Bosdotter. I Systrar, kamrater! Kvinnor i arbetarrörelsen, almanacka 2014. Utgiven av Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap och Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek, 2014.
Noter redigera
- ^ Women as Members of Parliament. Eduskunta. Läst 28 dec 2016 (engelska)
- ^ De fem första var Miina Sillanpää 1926, Tyyne Leivo-Larsson 1945, Hertta Kuusinen-Leino 1948, Vieno Simonen 1953 och Irma Karvikko 1953.
- ^ ”Finska naturens dag och Miina Sillanpää-dagen, medborgarinflytandes dag införs i kalendern som flaggdagar 2023” (Pressmeddelande). valtioneuvosto.fi. Inrikesministeriet. 19 mars 2021. https://valtioneuvosto.fi/sv/-/1410869/finska-naturens-dag-och-miina-sillanpaa-dagen-medborgarinflytandes-dag-infors-i-kalendern-som-flaggdagar-2023. Läst 6 oktober 2023.
- ^ Mira Myllyniemi (13 juli 2016, uppdaterad 20 juli 2016). ”Kvinnliga pionjärer i stan: Arja Alho löste budgetkris medan männen badade bastu”. svenska.yle.fi. Yle. https://svenska.yle.fi/a/7-1085955. Läst 6 oktober 2023.
Externa länkar redigera
- ”Sillanpää, Miina”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4209-1416928956815
- Sillanpää, Miina i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0