Meriones persicus[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Blanford 1875. Meriones persicus ingår i släktet Meriones och familjen råttdjur.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Meriones persicus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljRåttdjur
Muridae
UnderfamiljÖkenråttor
SläkteMeriones
ArtMeriones persicus
Vetenskapligt namn
§ Meriones persicus
Auktor(Blanford, 1875)
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Med en kroppslängd (huvud och bål) av 120 till 165 mm, en svanslängd av 125 till 190 mm och en vikt av 80 till 140 g är arten en medelstor ökenråtta. Den har 36 till 45mm långa bakfötter med nakna sulor och 20 till 27 mm stora öron. Den mjuka och tjocka pälsen på ovansidan är beroende på utbredning rosabrun till rödbrun. Det finns en ganska tydlig gräns mot den ljusgråa till vita undersidan. Långa mörkgråa hår bidar vid svansens spets en tofs. På huvudet är kinderna ljusare än andra delar. Arten har en diploid kromosomuppsättning med 42 kromosomer (2n=42).[6]

Utbredning redigera

Denna ökenråtta förekommer från östra Turkiet, Armenien och Azerbajdzjan över nordöstra Irak, Iran och Turkmenistan till Afghanistan och västra Pakistan. Den lever i låglandet samt i bergstrakter och på högplatå upp till 3250 meter över havet. Habitatet utgörs av halvöknar, klippiga bergstrakter och stäpper. Arten besöker även jordbruksmark.[1]

Ekologi redigera

Individerna är aktiva på natten. De gömmer sig i bergssprickor eller i mer eller mindre komplexa tunnelsystem som de gräver själva. De största underjordiska bon hade gånger som tillsammans var upp till 20 meter långa och de djupaste delarna grävdes 1 meter under markytan. Meriones persicus håller ingen vinterdvala men den kan inta ett stelt tillstånd (torpor) vid kallt väder. Denna gnagare äter frön, blommor, bär, rötter, örter och andra gröna växtdelar. Ibland kompletteras födan med insekter. Vanligen transporteras frön till boet före vintern. I nästet registrerades bland annan frön av lostor (Bromus), kornsläktet (Hordeum), elmar (Elymus), svinglar (Festuca) och lusernsläktet.[6]

I norra och östra delen av utbredningsområdet sker fortplantningen mellan senvåren och sensommaren. I andra regioner kan honor para sig från och med mars. Efter ungefär 28 dagar dräktighet föds 2 till 11 ungar. Hos Meriones persicus har nyfödda ungar slutna ögon och de saknar hår. Ögonen öppnas efter cirka 15 dagar.[6]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] Molur, S. & Sozen, M. 2016 Meriones persicus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Meriones persicus
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/meriones+persicus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Meriones persicus”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 646. ISBN 978-84-16728-04-6 

Externa länkar redigera