Mellersta Östergötlands Järnväg

	Mellersta Östergötlands Järnväg
	Den tidigare banvallen norrut från Bränninge hållplats. Skänningebanan svängde av åt vänster ett litet stycke längre fram.
Organisation
Invigd	1897
Nedlagd	1964 utom Vadstena–Fågelsta
Tekniska fakta
Spårvidd	891 millimeter
Elektrifierad	ja

Mellersta Östergötlands Järnväg (MÖJ) var en smalspårig (891 mm) järnväg mellan Ringstorp och Ödeshög via Linköping, Fågelsta och Vadstena. MÖJ var en av endast tre smalspåriga järnvägar med allmän trafik i Sverige som elektrifierade huvuddelen av sitt linjenät. Under åren 1908-1921 utbyggdes linjerna Klockrike-Borensberg och Linköping-Fågelsta-Vadstena för eldrift med växelström.

Mellersta Östergötlands Järnväg var också namnet på bolaget bakom banan.^[1]

Från el- till dieseldrift följt av nedläggningar

MÖJ förstatligades 1950 varvid banan införlivades i Statens Järnvägar, SJ. SJ identifierade snabbt en del bibanesträckningar som ansågs olönsamma och lade ner dessa. Man konstaterade också att anläggningarna för eldrift var i stort behov av modernisering efter trettio års drift. Samtidigt hade SJ ett visst överskott på dieselmotorvagnar så istället för att modernisera anläggningar och behålla eldriften infördes dieseldrift på samtliga linjer från och med sommaren 1956. Efter en nedläggningsvåg under 1950-talet återstod endast Ringstorp-Linköping-Fågelsta-Vadstena, Klockrike-Borensberg och Fornåsa-Motala.^[1] Trafiken på dessa delar lades ner under 1962-1964 förutom godstrafiken på delen Fågelsta – Vadstena som inte lades ner förrän 1978. Denna del används, helt eller delvis, sedan 1984 som museijärnväg: Wadstena-Fogelsta Järnväg.^[2]

Mellersta Östergötlands Järnvägar.

Mörkröda sträckor finns kvar idag. Stationerna/hållplatserna nedan är de som var i drift för persontrafik 1958 med undantag för sträckan Skänninge-Väderstad där persontrafiken lades ner två månader innan MÖJ övertog driften den 1 december 1936.

102

Ödeshög

99

Sjöstorp

98

Hästholmens hamn

97

Hästholmen

94

Alvastra

91

Omberg

88

Väversunda

86

Djurkälla

84

Borghamn

81

Rogslösa

79

Källstad

77

Herrestad

75

Arneberga

70

Vadstena

64

Aska

61

Fågelsta

58

Styra

55

Varv

63

Motala C

Göta kanal

61

Holmsbruk

58

Vedemö

56

Ulvåsa

54

Österstad

52

Hyttringe

49

Fornåsa

46

Älvan

50

Borensberg

47

Brunnkärr

44

Löparehem

42

Klockrike

39

Kulla

37

Maspelösa

35

Gullberg

32

Vretakloster

30

Vallbro

Väderstad

Hygnestad

Appuna

Vallaslätten

Bjälbo

Ingridsdal

56

Skänninge

51

Lindsäter

49

Stagelstorp

47

Normlösa

45

Hycklingevägen

44

Spärringe

41

Västerlösa

39

Egebygård

37

Björkeberg

35

Sibborpsvägen

33

Ledbergskulle

32

Kränge

29

Bränninge

27

Tift

21

Linköping C

19

Råberga

15

Metsjö

13

Vårdsberg

12

Ekbacken

11

Hasselbacken

8

Askeby

6

Greby

3

Ringås

0

Ringstorp

Anslutande smalspårsbanor

Det fanns ytterligare ett par smalspåriga bibanor: Från Bränninge nordväst om Linköping utgick banan till Skänninge och Väderstad (Väderstad-Skänninge-Bränninge Järnväg). Fornåsa och Klockrike var utgångspunkter för grenar till Motala respektive Borensberg. Från Linköping drogs banan vidare österut till Ringstorp.

Sträckan Fågelsta - Vadstena - Ödeshög

Sträckan Fågelsta – Vadstena är den äldsta (1874) av MÖJ:s delar och tillkom under namnet Wadstena-Fogelsta Järnväg. Denna del förlängdes 1888 från Vadstena till Ödeshög. Under banans tillkomsthistoria har sträckan och bolaget bakom Fågelsta – Vadstena – Ödeshög också hetat Fågelsta-Vadstena-Ödeshögs Järnväg (FVÖJ). Till MÖJ hörde från början bara Fågelsta – Linköping, men 1919 övertog detta bolag alltså även Fågelsta – Vadstena – Ödeshög. 1934 övertog man också banan Väderstad – Skänninge – Bränninge.^[1]

Sträckan Klockrike - Borensberg

Borensberg fick järnvägsförbindelse genom den 21 december 1907 färdigställda sträckan Klockrike–Borensberg som ingick i Mellersta Östergötlands Järnvägar (MÖJ). Den smalspåriga järnvägen var 7,75 km lång och kostade MÖJ en kvarts miljon kronor att anlägga. Järnvägssträckan blev något av en sensation den 15 mars 1908 då trafiken på sträckan var pionjärbana för den nya tidens växelströmsdrift. Elektriciteten producerades i Näs kraftstation vid Motala ström. Eldrift användes endast på ytterligare en järnvägssträcka i Sverige på den tiden, på Djursholmsbanan i Stockholm som drevs med likström.

Linjen hade en största tillåtna hastighet om 35 km/h, strax under linjen Fornåsa–Motala om 40 km/h, vilket var högsta hastighet på MÖJ.

För persontrafiken användes den av Asea tillverkade elmotorvagnen MÖJ 1, som i folkmun kallades Ankan på grund av sin vaggande gång. Ankan är bevarad och finns på Östergötlands Järnvägsmuseum på Vallaområdet i Linköping.^[3] I 32 år, 1914–1946, kördes Ankan av lokförare Gustaf Salomon Gustafsson. Gustafssons hela yrkesliv var förlagt till järnvägen. Han började arbeta 1900 vid lokverkstaden i Linköping och var även eldare under några år. 1914 flyttade han till Borensberg för att ta över som lokförare på linjen Klockrike–Borensberg. Historierna om Ankan och dess lokförare ”Ankjösse” som Gustaf Gustafsson kallades är många. Vid Gustafssons pensionering 1946 inställdes även Ankans turer och ersattes av dieseldriven rälsbuss.

1 november 1962 upphörde trafiken på linjen Klockrike–Borensberg. Rivningen av järnvägsspåret Klockrike–Borensberg, Fågelsta–Linköping och Fornåsa–Holmsbruk (Motala) skedde under åren 1963–1964.

Referenser

^ [a b c] Johansson, Sverker; Fahlgren, Carl Johan (1981). Från Wadstena till Vadstena. Vadstena: Västra Östergötlans Järnvägsförening
^ Lange, Thomas (2005). Museibanor och veterantåg. Stockholm: Museibanornas Riksorganisation, Järnvägshistoriska Riksförbundet. ISBN 91-85305-06-5
^ ”Järnvägarnas Museiförening”. Arkiverad från originalet den 3 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140103224049/http://jvgmf.se/. Läst 7 februari 2015.

Vidare läsning

Betänkande rörande ifrågasatt sammanslagning af Norra Östergötlands, Norrköping-Söderköping-Vikbolandets, Norsholm-Västervik-Hultsfreds, Mellersta Östergötlands och Fogelsta-Vadstena-Ödeshögs järnvägar, upprättadt för detta ändamål utsedda : kommitterade. Stockholm. 1912. Libris 2560965
Hagström, Karl (1922). Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags järnvägstrafik 25 år den 1 december 1922. Historik. Linköping: Linköpings litogr. a.-b. Libris 1474369
Johansson, Sverker; Fahlgren Carl Johan (1981). Från Wadstena till Vadstena : en berättelse i ord och bild om smalspår på östgötaslätten. VÖJF-skrift, 0280-8404 ; 2. Vadstena: Västra Östergötlands järnvägsfören. (VÖJF). Libris 261504
Lindman, Gösta Johan Engelbrecht (1915). Elektrifieringen af mellersta Östergötlands järnvägar. : Nya Förenade Elektriska a.-b. Stockholm. Stockholm. Libris 2779058
Norra Östergötlands järnvägar och Mellersta Östergötlands järnvägar under åren 1924-1944. Norrköping: [Järnvägsförvaltn]. 1944. Libris 1402602
Svensson, Jan-Olov (1988). Slutet på en smalspårig epok : järnvägen Vadstena-Ödeshög under SJ-tiden 1950-58. VÖJF-skrift, 0280-8404 ; 4. Vadstena: Västra Östergötlands järnvägsfören. (VÖJF). Libris 825611

Externa länkar

Historiskt.nu:s hemsida om MÖJ

[fwtv-1] [a b c] Johansson, Sverker; Fahlgren, Carl Johan (1981). Från Wadstena till Vadstena. Vadstena: Västra Östergötlans Järnvägsförening

[2] Lange, Thomas (2005). Museibanor och veterantåg. Stockholm: Museibanornas Riksorganisation, Järnvägshistoriska Riksförbundet. ISBN 91-85305-06-5

[3] ”Järnvägarnas Museiförening”. Arkiverad från originalet den 3 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140103224049/http://jvgmf.se/. Läst 7 februari 2015.

[1]

[2]

[3]