Öppna huvudmenyn
Den tidigare banvallen norrut från Bränninge hållplats. Skänningebanan svängde av åt vänster ett litet stycke längre fram.

Mellersta Östergötlands Järnväg (MÖJ) var en smalspårig (891 mm) järnväg mellan Ringstorp och Ödeshög via Linköping, Fågelsta och Vadstena. MÖJ var en av endast tre smalspåriga järnvägar med allmän trafik i Sverige som elektrifierade huvuddelen av sitt linjenät. Under åren 1908-1921 utbyggdes linjerna Klockrike-Borensberg och Linköping-Fågelsta-Vadstena för eldrift med växelström.

Mellersta Östergötlands Järnväg var också namnet på bolaget bakom banan.[1]

Från el- till dieseldrift följt av nedläggningarRedigera

MÖJ förstatligades 1950 varvid banan införlivades i Statens Järnvägar, SJ. SJ identifierade snabbt en del bibanesträckningar som ansågs olönsamma och lade ner dessa. Man konstaterade också att anläggningarna för eldrift var i stort behov av modernisering efter trettio års drift. Samtidigt hade SJ ett visst överskott på dieselmotorvagnar så istället för att modernisera anläggningar och behålla eldriften infördes dieseldrift på samtliga linjer från och med sommaren 1956. Efter en nedläggningsvåg under 1950-talet återstod endast Ringstorp-Linköping-Fågelsta-Vadstena, Klockrike-Borensberg och Fornåsa-Motala.[1] Trafiken på dessa delar lades ner under 1962-1964 förutom godstrafiken på delen FågelstaVadstena som inte lades ner förrän 1978. Denna del används, helt eller delvis, sedan 1984 som museijärnväg: Wadstena-Fogelsta Järnväg.[2]

Mellersta Östergötlands Järnvägar.

Mörkröda sträckor finns kvar idag. Stationerna/hållplatserna nedan är de som var i drift för persontrafik 1958 med undantag för sträckan Skänninge-Väderstad där persontrafiken lades ner två månader innan MÖJ övertog driften den 1 december 1936.

       
102 Ödeshög
       
99 Sjöstorp
       
98 Hästholmens hamn
       
       
97 Hästholmen
       
94 Alvastra
       
91 Omberg
       
88 Väversunda
       
86 Djurkälla
       
84 Borghamn
       
81 Rogslösa
       
79 Källstad
       
77 Herrestad
       
75 Arneberga
       
70 Vadstena
       
64 Aska
       
61 Fågelsta
       
       
58 Styra
       
55 Varv
       
       
63 Motala C
       
Göta kanal
       
61 Holmsbruk
       
58 Vedemö
       
56 Ulvåsa
       
54 Österstad
       
52 Hyttringe
       
       
49 Fornåsa
       
46 Älvan
       
50 Borensberg
       
47 Brunnkärr
       
44 Löparehem
       
       
42 Klockrike
       
39 Kulla
       
37 Maspelösa
       
35 Gullberg
       
32 Vretakloster
       
       
30 Vallbro
       
Väderstad
       
Hygnestad
       
Appuna
       
Vallaslätten
       
Bjälbo
       
Ingridsdal
       
       
56 Skänninge
       
51 Lindsäter
       
49 Stagelstorp
       
47 Normlösa
       
45 Hycklingevägen
       
44 Spärringe
       
41 Västerlösa
       
39 Egebygård
       
37 Björkeberg
       
35 Sibborpsvägen
       
33 Ledbergskulle
       
32 Kränge
       
       
29 Bränninge
       
27 Tift
       
21 Linköping C
       
       
19 Råberga
       
15 Metsjö
       
13 Vårdsberg
       
12 Ekbacken
       
11 Hasselbacken
       
8 Askeby
       
6 Greby
       
3 Ringås
       
0 Ringstorp

Anslutande smalspårsbanorRedigera

Det fanns ytterligare ett par smalspåriga bibanor: Från Bränninge nordväst om Linköping utgick banan till Skänninge och Väderstad (Väderstad-Skänninge-Bränninge Järnväg). Fornåsa och Klockrike var utgångspunkter för grenar till Motala respektive Borensberg. Från Linköping drogs banan vidare österut till Ringstorp.

Sträckan Fågelsta - Vadstena - ÖdeshögRedigera

Sträckan Fågelsta – Vadstena är den äldsta (1874) av MÖJ:s delar och tillkom under namnet Wadstena-Fogelsta Järnväg. Denna del förlängdes 1888 från Vadstena till Ödeshög. Under banans tillkomsthistoria har sträckan och bolaget bakom Fågelsta – Vadstena – Ödeshög också hetat Fågelsta-Vadstena-Ödeshögs Järnväg (FVÖJ). Till MÖJ hörde från början bara Fågelsta – Linköping, men 1919 övertog detta bolag alltså även Fågelsta – Vadstena – Ödeshög. 1934 övertog man också banan Väderstad – Skänninge – Bränninge.[1]

Sträckan Klockrike - BorensbergRedigera

Borensberg fick järnvägsförbindelse genom den 21 december 1907 färdigställda sträckan Klockrike–Borensberg som ingick i Mellersta Östergötlands Järnvägar (MÖJ). Den smalspåriga järnvägen var 7,75 km lång och kostade MÖJ en kvarts miljon kronor att anlägga. Järnvägssträckan blev något av en sensation den 15 mars 1908 då trafiken på sträckan var pionjärbana för den nya tidens växelströmsdrift. Elektriciteten producerades i Näs kraftstation utefter Motala ström. Eldrift användes endast på ytterligare en järnvägssträcka i Sverige på den tiden, på Djursholmsbanan i Stockholm som drevs med likström.

Linjen var MÖJ:s näst snabbaste med en maxhastighet på 35 km/tim. Linjen Fornåsa–Motala hade en tillåten maxhastighet på 40 km/tim.

För persontrafiken användes den av Asea tillverkade elmotorvagnen MÖJ 1, som i folkmun kallades Ankan på grund av sin vaggande gång. Ankan är bevarad för eftervärlden och finns att beskåda på Östergötlands Järnvägsmuseum på Vallaområdet i Linköping.[3] I 32 år, 1914–1946, kördes Ankan av lokförare Gustaf Salomon Gustafsson. Gustafssons hela yrkesliv var förlagt till järnvägen. Han började arbeta 1900 vid lokverkstaden i Linköping och var även eldare under några år. 1914 flyttade han till Borensberg för att ta över som lokförare på linjen Klockrike–Borensberg. Historierna om Ankan och dess lokförare ”Ankjösse” som Gustaf Gustafsson kallades är många. Vid Gustafssons pensionering 1946 inställdes även Ankans turer och ersattes av dieseldriven rälsbuss.

Den 1 november 1962 upphörde trafiken på linjen Klockrike–Borensberg. Rivningen av järnvägsspåret Klockrike–Borensberg, Fågelsta–Linköping och Fornåsa–Holmsbruk (Motala) skedde under åren 1963–1964.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Johansson, Sverker; Fahlgren, Carl Johan (1981). Från Wadstena till Vadstena. Vadstena: Västra Östergötlans Järnvägsförening 
  2. ^ Lange, Thomas (2005). Museibanor och veterantåg. Stockholm: Museibanornas Riksorganisation, Järnvägshistoriska Riksförbundet. ISBN 91-85305-06-5 
  3. ^ Järnvägarnas Museiförening

Vidare läsningRedigera

  • Betänkande rörande ifrågasatt sammanslagning af Norra Östergötlands, Norrköping-Söderköping-Vikbolandets, Norsholm-Västervik-Hultsfreds, Mellersta Östergötlands och Fogelsta-Vadstena-Ödeshögs järnvägar, upprättadt för detta ändamål utsedda : kommitterade. Stockholm. 1912. Libris länk 
  • Hagström, Karl (1922). Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags järnvägstrafik 25 år den 1 december 1922. Historik. Linköping: Linköpings litogr. a.-b. Libris länk 
  • Johansson, Sverker; Fahlgren Carl Johan (1981). Från Wadstena till Vadstena : en berättelse i ord och bild om smalspår på östgötaslätten. VÖJF-skrift, 0280-8404 ; 2. Vadstena: Västra Östergötlands järnvägsfören. (VÖJF). Libris länk 
  • Lindman, Gösta Johan Engelbrecht (1915). Elektrifieringen af mellersta Östergötlands järnvägar. : Nya Förenade Elektriska a.-b. Stockholm. Stockholm. Libris länk 
  • Norra Östergötlands järnvägar och Mellersta Östergötlands järnvägar under åren 1924-1944. Norrköping: [Järnvägsförvaltn]. 1944. Libris länk 
  • Svensson, Jan-Olov (1988). Slutet på en smalspårig epok : järnvägen Vadstena-Ödeshög under SJ-tiden 1950-58. VÖJF-skrift, 0280-8404 ; 4. Vadstena: Västra Östergötlands järnvägsfören. (VÖJF). Libris länk 

Externa länkarRedigera