Medelpersiska
Medelpersiska (persiska: پارسی میانه pārsi-ye miāne), även kallat pahlavi (persiska: پهلوی) är ett västiranskt språk som var litterärt språk i det sasanidiska riket och fortsatte att talas och användas i skrift fram till 900-talet e.Kr. Medelpersiskan växte fram ur fornpersiskan och är direkt föregångare till nypersiskan.
Litteratur redigera
Den medelpersiska litteraturen, även kallad pahlavilitteraturen, var mycket rik men finns bara delvis bevarad. Huvudparten av den bevarade litteraturen är religiös och består av en zoroastrisk litteratur, en manikeisk och en kristen (däribland Den persiska psaltaren), men det förekommer också världslig litteratur, såsom furstespeglar, historia och geografi. Mest kända i väst är Tusen och en natt och Shahnameh som båda bygger på medelpersiska förebilder. Modern forskning anser att Dantes Den gudomliga komedin kan spåras tillbaka till den medelpersiska Ardā Wirāz nāmag.[1]
Delar av den medelpersiska litteraturen finns också bevarad i nypersiska och arabiska översättningar utförda av bland andra persern Ibn al-Muqaffa.
Medelpersiska språket finns också bevarat i sasanidiska inskriptioner, mynt och sigill.
Referenser redigera
- ^ Fereydun Vahman, Ardā Wirāz Nāmag: The Iranian 'Divina Commedia', London, 2018.