Medborgarrättsrörelsen (svensk förening)

svensk medborgarrättsrörelse
Ej att förväxla med medborgarrättsrörelse.

Medborgarrättsrörelsen, MRR, är en svensk ideell förening som sedan 1974 har arbetat för att vidga enskilda människors frihet och att stärka de medborgerliga rättigheterna i den svenska grundlagen. Som nystartad förening hette den MSV (Medborgarrörelsen Sveriges väljare).

Grundande och tidig historiaRedigera

Medborgarrättsrörelsen hade sitt konstituerande möte den 14 mars 1974. Upphovsmännen ansåg att den nyligen beslutade regeringsformen, som skulle komma att träda i kraft från och med den 1 januari 1975, inte hade tagits fram i dialog med medborgarna. De ansåg också att den nya grundlagen hade allvarliga brister, framförallt när det gällde skyddet för mänskliga fri- och rättigheter. (Det är ett faktum att rättighetskapitlet i regeringsformen, 2 kap., vid regeringsformens antagande 1974 bara hade ett fåtal paragrafer. Avsikten var att det skulle kompletteras senare.[1])

Till stöd för sina uppfattningar hade Medborgarrättsrörelsen en SIFO-undersökning om den nya grundlagen. Undersökningen visade att svenska folket på avgörande punkter hade en annan uppfattning om grundlagen än vad riksdagen hade. Den 9 november 1974 hölls den första stämman och föreningen antog ett handlingsprogram.

Initiativtagare och förste ordförande var regeringsrådet Gustaf Petrén i samarbete med Anne Marie Bratt, ordförande för Nya Tisdagsklubben. Bland styrelseledamöterna har märkts Leif Leifland (ambassadör och kabinettssekreterare), Fredrik Sterzel (justitieråd och professor i konstitutionell rätt), Per Rudberg (amiral och chef för marinen), Jarl Kulle (skådespelare), Agneta Pleijel (regissör och professor) och Ulf Brunnberg (skådespelare).

Medborgarrättsrörelsen har synts i offentligheten främst genom sina debattartiklar, men uppmärksammades under 1970- och 80-talen också på nyhetsplats och på ledarsidorna. Expressen stödde 1977 rörelsens förslag om möjlighet till rättslig prövning av myndighetsbeslut och skadestånd.[2] Denna ordning skulle enligt Medborgarrättsrörelsen ersätta det 1976[2] avskaffade tjänstefelet.[3] I ett uppmärksammat uttalande sade statsminister Olof Palme att Europadomstolen höll på att bli en ”lekstuga för Gustaf Petrén”.[4][5] Rörelsen uppmärksammades också för sin kampanj för en svensk författningsdomstol[6] och i debatten om chefs-JO Per-Erik Nilssons tjästeutövning[7].

Samgående med Friheten i Sverige och senare historiaRedigera

Medborgarrättsrörelsen gick 1988 samman med Friheten i Sverige, varvid Friheten i Sveriges grundare Andres Küng blev vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen.[8] Küng efterträdde 1990 Petrén som ordförande.[8]

OrdförandeRedigera

1974–1990 Gustaf Petrén, regeringsråd
1990–1993 Andres Küng, debattör och författare
1993–1994 Allan Ekström, hovrättsråd och riksdagsman
1994–1997 Brita Sundberg-Weitman, lagman
1997–1998 Gustaf Lagerbjelke, hovrättsråd
1998–2007 Anita Enflo, fil dr
2007–2016 Dick Erixon, företagare och debattör
2016– Leif V Erixell, Författare och debattör

NoterRedigera

  1. ^ Erik Holmberg, Grundlagarna, Publica/Allmänna förlaget, Stockholm 1974, ISBN 91-38-01725-3, ss. 12-13
  2. ^ [a b] ”Tjästefelet som kom bort” (på svenska). Expressen: s. 2. 17 juli 1977. 
  3. ^ Cecilia Steen-Johnsson (28 juni 1977). ”Helmers fortsätter kampen: Vill förmå HD ändra betyget” (på svenska). Dagens nyheter: s. 10. 
  4. ^ Claes von Hofsten (29 september 1983). ”Europadomstolen Petréns lekstuga”. Svenska Dagbladet: s. 1, 6. 
  5. ^ ”Europadomstolen är ingen lekstuga”, Medborgarrätt nummer 4 1983.
  6. ^ Per T Ohlsson (30 april 1983). ”Justitieministern, JO och lagarna” (på svenska). Expressen: s. 2. 
  7. ^ Anita Sjöblom (29 mars 2987). ”Kritiserade chefs-JO Per-Erik Nilsson avgår inte: Jag har inte gjort några fel” (på svenska). Dagens Nyheter: s. 7. 
  8. ^ [a b] ”Andres Küng (Curriculum vitae)”. Info Ettevõtete Grupp / Info Enterprises Group. http://www.ieg.ee/ak/cv.html. Läst 22 september 2016. 

Externa länkarRedigera