Martin Andreas Bangemann, född 15 november 1934 i Wanzleben i Wanzleben-Börde i Sachsen-Anhalt, död 28 juni 2022 i departementet Deux-Sèvres, Frankrike,[12] var en tysk politiker. Han var västtysk ekonomiminister 1984–1988 och partiledare för FDP 1985–1988. Han var under en tid också EU-kommissionär.

Martin Bangemann
FöddMartin Andreas Bangemann[1]
15 november 1934[2][3][4]
Wanzleben[1], Tyskland
Död28 juni 2022[5][1] (87 år)
Saint-Vincent-la-Châtre[5][6][1], Frankrike
Medborgare iTyska riket och Tyskland
Utbildad vidMünchens universitet
Tübingens universitet
SysselsättningPolitiker[7][5], advokat[5]
Befattning
Ledamot av Förbundsdagen
sjunde förbundsdagen (1972–1976)[8]
FDP:s generalsekreterare (1974–1975)
Ledamot av Förbundsdagen
åttonde förbundsdagen (1976–1980)[9]
Europaparlamentariker
första Europaparlamentet, Europaparlamentsvalget i Tyskland (1979–1984)[10]
Tysklands näringsminister
regeringen Kohl II och regeringen Kohl III (1984–1988)
Chairperson of the Free Democratic Party of Germany (1985–1988)
Ledamot av Förbundsdagen
elfte Förbundsdagen (1987–1989)[9]
Europeisk kommissionär (1989–1999)
Politiskt parti
FDP ()
Barn5
Utmärkelser
Stort hederstecken i guld med band av Österrikiska republikens förtjänstorden (1988)[11]
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset med stjärna (1989)
Reinhold Maier-medaljen (1999)
Bayerska förtjänstorden
Redigera Wikidata

Bangemann var ledamot av Förbundsdagen 1972–1980 och 1987–1988 samt av Europaparlamentet 1973–1984 för det liberala partiet FDP. Han var federal ekonomiminister 1984–1988 och partiordförande för FDP 1985–1988. Han var EU-kommissionär 1989–1999 och vice ordförande i Europeiska kommissionen under Jacques Delors 1989–1994. Han ansvarade för inre marknaden och industrifrågor 1989–1993 och därefter för industrifrågor och informationssamhället. I den efterföljande Santer-kommissionen 1995–1999 behöll han samma portfölj men förlorade valet om posten som vice ordförande till Leon Brittan och Manuel Marín. Santer-kommissionen tvingades avgå sedan korruptionsanklagelser riktats mot flera ledamöter i kommissionen och framför allt Édith Cresson. Han själv utsattes för kritik då han knappt ett år efter sin avgång som EU-kommissionär med ansvar för telekomfrågor lät sig rekryteras av det spanska telekomföretaget Telefonica.

Bangemann var till grundyrket advokat.

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Martin Bangemann, 27 maj 2009.
  1. ^ [a b c d] matchID, matchID-ID: 0yRJqhXBe5EJ, läst: 17 augusti 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, läs online, läst: 13 april 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ Discogs, Discogs artist-ID: 2283643, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: bangemann-martin.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] Früherer Bundeswirtschaftsminister Bangemann ist tot, Radio Bonn/Rhein-Sieg (på tyska), 29 juni 2022, läs onlineläs online, läst: 29 juni 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.lanouvellerepublique.fr .[källa från Wikidata]
  7. ^ Europaparlamentets ledamöter, Europaparlamentariker-ID: 933, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, läs online, läst: 28 december 2018.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, läs online, läst: 12 juli 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ Europaparlamentets ledamöter, Europaparlamentariker-ID: 933.[källa från Wikidata]
  11. ^ Österrikes parlament (red.), Anfragebeantwortung 10542/AB XXIV. GP, 23 april 2012, s. 833.[källa från Wikidata]
  12. ^ Ex-FDP-Chef und Wirtschaftsminister Martin Bangemann ist tot (tyska)

Externa länkar

redigera
Företrädare:
Hans-Dietrich Genscher
FDP:s partiledare
1985-1988
Efterträdare:
Otto Graf Lambsdorff
Företrädare:
Christophersen, Marín,
Cockfield, Andriessen,
Narjes och Natali
Vice ordförande i EU-kommissionen
en av flera på denna post
1989-1995
Efterträdare:
Leon Brittan
och Manuel Marín
Företrädare:
Francis Cockfield
EU-kommissionär
med ansvar för inre marknaden

1989-1993
Efterträdare:
Raniero Vanni d'Archirafi
Företrädare:
Karl-Heinz Narjes
EU:s industrikommissionär
1989-1999
Efterträdare:
Erkki Liikanen
Företrädare:
Alois Pfeiffer och
Karl-Heinz Narjes
EU-kommissionär från Tyskland
tillsammans med Schmidhuber/Wulf-Mathies
1989-1999
Efterträdare:
Günter Verheugen
och Michaele Schreyer