Mangroveregngök[2] (Coccyzus minor) är en amerikansk fågel i familjen gökar inom ordningen gökfåglar.[3] Den förekommer i kusttrakter från Florida i USA, Västindien och Mexiko söderut till norra Brasilien.

Mangroveregngök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningGökfåglar
Cuculiformes
FamiljGökar
Cuculidae
SläkteCoccyzus
ArtMangroveregngök
C. minor
Vetenskapligt namn
§ Coccyzus minor
Auktor(Gmelin, 1788)
Utbredning
Synonymer
Coccyzus maynardi

Utseende och läte redigera

Mangroveregngöken är en 28–34 cm lång gök. Den är lik gulnäbbad regngök med gråbrun ovansida, stora vita fläckar på undersidan av stjärten och gult inslag i näbben. Mangrovenäbben har dock kraftigare näbb med gult enbart på den undre näbbhalvan, beigefärgad anstrykning på undersidan (gulnäbbad regngök är rent vit) och tydligare mörk ögonmask. Vidare saknar den rött i handpennorna och vita kanter på yttre stjärtpennorna. Sången beskrivs som ett nasalt och omusikaliskt "aan aan aan aan aan urmm urmm". Även ett enstaka "whit!" hörs.[4][5]

 
Mangroveregngök fotograferad på Kuba.

Utbredning och systematik redigera

Mangroveregngöken förekommer lokalt från södra Florida i USA och Västindien till Amazonflodens mynning i norra Brasilien. Den påträffas även i kustområden i Mexiko genom Centralamerika till Colombia. Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Den står dock nära cocosregngöken (C. ferrugineus) och dessa har tidigare behandlats som en och samma art.[5]

Levnadssätt redigera

Mangroveregngöken hittas som namnet avslöjar i mangroveskogar, men även i vattennära buskage och lågväxta skogslundar. Där födosöker den obemärkt i den täta växtligheten efter fjärilslarver, gräshoppor, spindlar, insektslarver, grodor, skalbaggar, ödlor, fågelägg och fågelungar.[4][6]

 

Häckning redigera

Mangroveregngöken häckar mellan maj och juli i södra Florida, i Puerto Rico mars till oktober. Den bygger ett rätt slarvigt bo av kvistar som fodras sparsamt med växtdelar. Boet placeras på en gren eller i en grenklyka i mangrove, ett litet träd eller en buske. Den lägger ett till fyra ägg. Ungarna tros liksom hos andra gökar vara hjälplösa vid kläckning men alerta och aktiva inom några minuter.[5][6]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population.[1] Den minskar dock i antal,[7], dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 200 000 vuxna individer.[7]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Coccyzus minor . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 218. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ [a b c] Payne, R. & Kirwan, G.M. (2020). Mangrove Cuckoo (Coccyzus minor). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54893 16 april 2020).
  6. ^ [a b] Mangrove Cuckoo Faktablad om mangroveregngök på allaboutbirds.org
  7. ^ [a b] Partners in Flight (2019). Avian Conservation Assessment Database. 2019.

Externa länkar redigera