Maior domus (rikshovmästare) var administratörer inom Frankerriket, tillsatta av den frankiska kungaätten merovingerna.[1]

"De långhåriga merovingerna" stred mest med varandra om makten, och överlät skötsel och administration åt sina rikshovmästare, sina maior domus (i funktion påminnande om jarlar i Norden och Stewards i Skottland). Den namnkunnigaste av dessa, Karl Martell, tog steget från administration till striden, och han är känd för att ha stoppat ett arabiskt anfall från Spanien vid Poitiers år 732.

Pippin den lille, Karl Martells son, blev den siste maior domus då han lät kröna sig till kung 751 och därmed ersatte den merovingiska ätten med den karolingiska på den frankiska tronen. De tidigaste karolingiska innehade också titeln maior domus, men den innebar då inte längre samma sak som när den först introducerades under den merovingiska tiden. (Jämför Birger jarl.)

Frankiska härskare som haft titeln maior domus redigera

Maior domus Austrasien Neustrien Burgund
Pippin av Landen X    
...
Pippin av Heristal X X X
Karl Martell X X X
Pippin den lille X X X

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ Oman, Charles. The Dark Ages, 476–918. London: Rivingtons, 1914.