Magnus Nilsson (litteraturvetare född 1966)
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Magnus Nilsson är en svensk litteraturvetare född 1966, under flera år verksam vid Växjö universitet. Nilsson disputerade 2004 på en avhandling om Torgny Lindgren.[1]
Bibliografi
redigera- Mångtydigheternas klarhet. Om ironier i Torgny Lindgrens romaner från Skolbagateller till Hummelhonung, (doktorsavhandling) 2004.
- ”Nåden har ingen lag” (Om Torgny Lindgrens roman Dorés bibel), 2005.
- ”Moses i rullstolen – Om bibliska intertexter i Torgny Lindgrens författarskap”, 2001
- "Gestaltandets mysterium – Om det metafiktiva spelet i Torgny Lindgrens roman Hummelhonung", 2000
- "1+1=1 – Om en betydelsefull förskjutning av berättarpositionen i Torgny Lindgrens roman Övriga frågor?", 1999
- ”Den självbespeglande spegeln - Tankar kring Göran Printz-Påhlsons 'Solen i Spegeln' och metapoesi.”, 1998
- ”En stjärna på uppgång” (artikel om Peder Sjögren), 1997
- Sanningen som vilja och föreställning – En studie av Torgny Lindgrens roman Till sanningens lov och dess förhållande till Arthur Schopenhauers filosofi, 1996
- Dramatiker eller teoretiker? – En studie av Stig Dagermans teori om det avdramatiserade dramat, 1992
- ”Stig Dagermans avdramatiserade drama”, 1991
Källor
redigera- ^ Nilsson, Magnus (2004). Mångtydigheternas klarhet: om ironier hos Torgny Lindgren från Skolbagateller till Hummelhonung. Acta Wexionensia. Humaniora, 1404-4307 ; 42. Växjö: Växjö University Press. Libris 9665096. ISBN 9176364135