Louise Augusta av Hessen-Darmstadt, född 30 januari 1757 i Berlin, död 14 februari 1830, var en tysk furstinna, storhertiginna av Sachsen-Weimar-Eisenach. Gift med storhertig Karl August av Sachsen-Weimar-Eisenach (1775). [4]

Louise av Hessen-Darmstadt
Född30 januari 1757[1]
Berlin
Död14 februari 1830[1] (73 år)
Weimar
Medborgare iSachsen-Weimar-Eisenach
SysselsättningAristokrat
MakeKarl August av Sachsen-Weimar
(g. 1775–)[2]
BarnPrinzessin Luise Auguste Amalie von Sachsen-Weimar-Eisenach (f. 1779)[3]
unnamed daughter von Sachsen-Weimar-Eisenach (f. 1781)[3]
Karl Fredrik av Sachsen-Weimar (f. 1783)
unnamed son von Sachsen-Weimar-Eisenach (f. 1785)[3]
Karoline Luise af Sachsen-Weimar-Eisenach (f. 1786)
unnamed son2 von Sachsen-Weimar-Eisenach (f. 1789)[3]
Karl Bernhard von Sachsen-Weimar-Eisenach (f. 1792)
FöräldrarLudvig IX av Hessen-Darmstadt
Karolina av Birkenfeld-Zweibrücken
SläktingarKaroline av Hessen-Darmstadt (syskon)
Fredrika Louise av Hessen-Darmstadt (syskon)
Ludvig X av Hessen-Darmstadt (syskon)
Amalia av Hessen-Darmstadt (syskon)
Natalja Alexejevna (syskon)
Utmärkelser
Sankta Katarinas orden
Redigera Wikidata

Hon blev berömd för den roll hon spelade under sin stats krig mot Napoleon efter slaget vid Jena (1806), för vilket hon blev betraktad som hjältinna och fick en plats i den så kallade Weimarmyten ("Weimarmythos").

Biografi

redigera

Louise var dotter till Ludvig IX av Hessen-Darmstadt och Karolina av Birkenfeld-Zweibrücken, kallad "den stora lantgrevinnan". Hon fick en hög utbildning. 1773 tillhörde hon de kandidater till det ryska hovet av Katarina den stora som tänkbara brudar åt storfurst Paul.

Hon gifte sig 3 oktober 1775. Äktenskapet var arrangerat och olyckligt och maken hade en uppmärksammad relation med skådespelaren Karoline Jagemann. Louise beskrivs som känslig och reserverad och levde tillbakadraget vid hovet, men hon hade dock ett intresse för litteratur och gjorde sig känd för detta. Goethe tillägnade henne en dikt.

Efter slaget vid Jena 1806, där hennes make slogs på preussisk sida mot Frankrike, erövrades hertigdömet av Frankrike och det övriga hovet flydde och lämnade Louise att ensam möta Napoleon i Weimar. Hon förklarade att maken inte kunde bryta alliansen med Preussen, men lyckades bevara dess självständighet och organisera fransmännens plundringar så skonsamt som möjligt.

Vid Wienkongressen 1815 lyckades staten behålla allt sitt territorium och upphöjas till storhertigdöme tack vare henne. Efter detta drog hon sig åter tillbaka från det politiska livet.

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Luise Auguste Prinzessin von Hessen-Darmstadt, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hammerich, Louis Leonor: Zwei kleine Goethestudien. II. Grossherzogin Louise von Sachsen-Weimar – eine politische, keine schöne Seele, Kopenhagen 1962.

Externa länkar

redigera
Företrädare:
Anna Amalia av Braunschweig-Wolfenbüttel
Storhertiginna av Sachsen-Weimar (gemål)
17751828
Efterträdare:
Maria Pavlovna av Ryssland