Ljubomir Stojanović, född 6 augusti 1860, död 16 juni 1930, var en serbisk språkforskare och politiker. Han var sekreterare i serbiska vetenskapsakademien och professor vid universitetet i Belgrad.

Ljubomir Stojanović
Portrait of Ljubomir Stojanović.png
Född1860 (g.s.)[1]
Užice
Död16 juni 1930 (69 år)
Prag
MedborgarskapSerbien
Utbildad vidfilosofiska fakulteten vid Belgrads universitet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningFilolog, politiker, universitetslärare, historiker
Politiskt partiRadikala folkpartiet och Samostalna radikalna stranka
Redigera Wikidata

Stojanović tillhörde den självständiga radikala grupp som bröt sig ut ur Nikola Pašićs moderata radikala parti och var medarbetare i partiorganet "Odjek". Efter att Alexander I av Serbien mördades 1903 inträdde han som kultusminister åt premiärminister Jovan Avakumović och blev efter Pašićs fall ministerpresident.

Av Stojanovićs filologiska arbeten kan nämnas Miroslavovo jevangelie (1897), Stari srpski zapisi i natpisi (I-III, 1902-05), Katalog rukopisa i starih štampanih knjiga (1901), Katalog narodne biblioteke u Beogradu (1903). Han redigerade den nya editionen av Vuk Karadžićs "Srpske narodne pjesme" (1891-1902) och densammes korrespondens, prepiska (1907-13) samt skrev studien Vuk Stefanović Karadžić, njegov na srpskom jeziku t pravopisu (i "Glas", häfte 5).

ReferenserRedigera

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)