Liviu Rebreanu
Liviu Rebreanu, född 27 november 1885 i Târlișua, Transsylvanien, Österrike-Ungern (numera Bistrița-Năsăud, Rumänien), död 1 september 1944, var en rumänsk romanförfattare och dramatiker. Han var verksam under mellankrigstiden och skrev realistiska skildringar av bland annat livet i Transsylvanien.
| Liviu Rebreanu | |
 Rebreanu på ett rumänskt frimärke från 1985 | |
| Född | 27 november 1885 Târlișua, Transsylvanien, Österrike-Ungern |
|---|---|
| Död | 1 september 1944 (58 år) Valea Mare, Argeș, Rumänien |
| Yrke | Författare |
| Nationalitet | Rumän |
| Språk | franska[1], ungerska[2], rumänska och tyska[2] |
Liv och gärning redigera
Liviu Rebreanu växte upp i Transsylvanien med en far som var lärare och en teaterintresserad mor. Han utbildade sig till officer i Budapest och arbetade som underlöjtnant i Österrike-Ungerns armé från 1906 till 1909, stationerad i sydöstra Ungern. Därefter sade han upp sig och flyttade lagligt till Rumänien. Han bosatte sig i Bukarest och kom snabbt in i stadens litterära kretsar. Han blev publicerad i tidskrifter och fick genom sina nyfunna kontakter anställning vid en tidning.[3]
Han romandebuterade 1920 med Ion, som skildrar bondelivet i Transsylvanien. Senare skrev han romanen Răscoala ("Upproret"), om det rumänska bondeupproret 1907, som har liknande tematik och räknas som ett centralverk i den rumänska mellankrigslitteraturen. En av Rebreanus kändaste romaner är De hängdas skog från 1922. Den handlar om en rumänsk officer i Österrike-Ungerns armé, som blir besatt av idén att desertera till förmån för Rumänien. Handlingen är inspirerad av Rebreanus bror, som var officer och blev avrättad när han försökte desertera.[3] Liviu Ciulei har filmatiserat romanen och fick för detta priset för bästa regi vid filmfestivalen i Cannes 1965.[4]
Rebreanu blev invald i Academia Română 1939.[5] Åren 1941 till 1944 var han chef för Nationalteatern i Bukarest.[6]
I början av 1940-talet började hans hälsa försämras. Han var en inbiten rökare och drabbades 1941 av bronkit. Våren 1944 var han allvarligt sjuk och flyttade från Bukarest till Valea Mare i Argeș, där han tillbringade sin sista tid. Han avled 1 september samma år.[7]
Bibliografi redigera
|
|
Utgivet på svenska redigera
- Enkla själar: Vaktmästare Filibasch (anonym översättning?, Biblioteksbokhandeln, 1943)
- De hängdas skog (översättning Ingeborg Essén, Bonnier, 1944)
Källor redigera
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.academia.edu .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] ”Biografie Liviu Rebreanu” (på rumänska). Agonia.Net. http://agonia.ro/index.php/author/0002657/index.html. Läst 19 juli 2013.
- ^ ”Padurea spinzuratilor (La foret des pendus)” (på franska). festival-cannes.fr. Filmfestivalen i Cannes. http://www.festival-cannes.fr/fr/archives/ficheFilm/id/2904/year/1965.html. Läst 19 juli 2013.
- ^ ”Membrii Academiei Române din 1866 până în prezent” (på rumänska). academiaromana.ro. Academia Română. http://www.academiaromana.ro/bdar/armembriLit.php?vidT=R. Läst 19 juli 2013.
- ^ ”History” (på engelska). tnb.ro. Nationalteatern i Bukarest. http://www.tnb.ro/index.php?page=istoric-tnb_en. Läst 19 juli 2013.
- ^ Lazăr, Traian D. (10 april 2009). ”Liviu Rebreanu - Ultimele zile” (på rumänska). România literară. Rumänska författarförbundet. Arkiverad från originalet den 20 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130720051040/http://www.romlit.ro/liviu_rebreanu_-_ultimele_zile. Läst 19 juli 2013.
Externa länkar redigera
Wikisource har originalverk relaterade till Liviu Rebreanu. (rumänska)
Wikimedia Commons har media som rör Liviu Rebreanu.
