Kapitäl (av latin capitulum, "litet huvud",[1] pelarhuvud) är den översta utsmyckade delen av en kolonn, pilaster eller pelare. Kapitälet är ofta karakteristiskt för olika byggnadsstilar.

Joniska kapitäl.

Historik

redigera

Inom egyptisk arkitektur används kalk- och knoppkapitäl med växtmotiv samt med gudamasker som hathorkapitäl eller horuskapitäl. För den gammalpersiska konsten blev djurprydda kapitäl, särskilt det så kallade tjurkapitälet betecknande.[2]

Hos grekerna fick kapitälet sin mest fulländade formgivning med hals (markerad av ringar eller bladlister), vulst och platta. Kapitälens stil, dorisk, jonisk och korintisk, gav namn åt stilarna i de grekiska kolonnordningarna.[2]

Under tidig kristen tid behölls de klassiska kapitälen, dock vanligen förenklade. Därutöver infördes nya former, särskilt ett av flätband omgivet rundat kapitäl, korgkapitäl. I romansk arkitektur blev kapitälet enkelt, ofta tärnings- eller halvtärningsformat (tärningskapitäl), eller ett mer dekorerat veckkapitäl populärt.[2]

Under gotiken reducerade det oftast till en enkel list eller krans. Renässansen återinförde det antika kapitälet, men varierade ofta formen och utsmyckningen på olika sätt.[2]

I kyrkoportaler och knippepelare kunde kolonnernas kapitäl sammanbindas i långa rader, så kallade kapitälband.[3]

Sverige

redigera

Gotland bands kolonnernas kapitäl i de gotiska portalerna samman till långsmala kapitälband. Dessa fick en rik skulptural utformning med dekorativa ornament och figurer.

Galleri

redigera

Lista över kapitäl

redigera

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Koch 1970, s. 112.
  2. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1150-51 
  3. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

Övriga källor

redigera
  • Koch, Wilfried; Larsson, Lars Olof (1970). Arkitektur: stilhistoriskt bildlexikon. Stockholm: Generalstabens litografiska anstalt. Libris 30944 
  • Nationalencyklopedin, multimedia 2000 plus

Externa länkar

redigera