Liophidium rhodogaster
Liophidium rhodogaster[3] är en ormart som beskrevs av Schlegel 1837. Liophidium rhodogaster ingår i släktet Liophidium och familjen snokar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
| Liophidium rhodogaster Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Liophidium |
| Art | Liophidium rhodogaster |
| Vetenskapligt namn | |
| § Liophidium rhodogaster | |
| Auktor | (Schlegel, 1837) |
| Synonymer | |
|
Polyodontophis rhodogaster BOULENGER 1893[2] Enicognathus rhodogaster DUMÉRIL 1854 Herpetodryas rhodogaster SCHLEGEL 1837[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Artens utbredningsområde är Madagaskar.[4] Den lever på öns östra sida i fuktiga skogar.[1] Honor lägger ägg.[5]
Beståndet hotas av skogarnas omvandling till jordbruksmark. Hela populationen är däremot stor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c] Raxworthy, C.J. 2011 Liophidium rhodogaster . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 11 mars 2021.
- ^ Boulenger, G.A. (1893) Catalogue of the snakes in the British Museum (Nat. Hist.) I., London (Taylor & Francis), 448 pp.
- ^ [a b] Schlegel, H. (1837) Essai sur la physionomie des serpens. Partie Générale: xxviii +251 S. + Partie Descriptive: 606 S. + xvi., La Haye (J. Kips, J. HZ. et W. P. van Stockum)
- ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (26 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/liophidium+rhodogaster/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Liophidium rhodogaster i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.