Linnés jordkrypare (Geophilus electricus)[12][13] är en mångfotingart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Linnés jordkrypare ingår i släktet Geophilus och familjen storjordkrypare.[14][15][16] Enligt den finländska rödlistan[17] är arten sårbar i Finland. Arten är reproducerande i Sverige.[16] Artens livsmiljö är lundskogar.[17] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[14]

Linnés jordkrypare
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamMångfotingar
Myriapoda
KlassEnkelfotingar
Chilopoda
OrdningJordkrypare
Geophilomorpha
FamiljStorjordkrypare
Geophilidae
SläkteGeophilus
ArtLinnés jordkrypare
Geophilus electricus
Vetenskapligt namn
§ Geophilus electricus
AuktorLinnaeus (1758)
Synonymer
Geophilus rhenanorum Verhoeff 1939[1][2]
Geophilus helveticus Verhoeff 1928[3][4]
Geophilus sudeticus Haase 1880[5][6]
Arthronomalus flavus Newport 1845[7][8]
Scolopendra ferruginea Geoffroy 1764[4][9]
Geophilus electricus [10][11]
Hitta fler artiklar om djur med

Källor redigera

  1. ^ Verhoeff K.W. (1939) Streifzüge durch Spessart Odenwald und Hardt: Chilopoda, Bericht der Naturforschenden Gesellschaft zu Freiburg. 36: 225-243
  2. ^ Misioch M. (1979) Notes on the taxonomy of Central Eurpoena Geophilomorpha. In: Camatini M. (ed.), Myriapod biology, Academic Press, London. 83-94
  3. ^ Verhoeff K.W. (1928) Geophilomorphen-Beiträge und eine Lithobius-Form, Mitteilungen aus dem Zoologischen Museum in Berlin. 14: 229-286
  4. ^ [a b] Minelli A., Bonato L. (2006) European geophilomorph centipedes (Chilopoda: Geophilomorpha): a complete synonymical list with taxonomic and nomenclatural notes, Zootaxa. in progress
  5. ^ Latzel R. (1880) Die Myriopoden der Österreichisch-Ungarischen Monarchie, Fischer, Wien. 1: XV+228 pp.
  6. ^ Haase E. (1880) Ein neuer deutscher Geophilus, Zoologischer Anzeiger . 3: 68
  7. ^ Newport G. (1845) Monograph of the class Myriapoda order Chilopoda; with observations on the general arrangement of the Articulata, Transactions of the Linnean Society of London. 19: 265-302, 349-439
  8. ^ Bergsoe V., MeinertF. (1866) Danmarks Geophiler, Naturhistorisk Tidsskrift. 3(4): 81-103
  9. ^ Geoffroy E.L. (1764) Histoire abrégèe des insectes dans laquelle ces animaux sont rangés suivant un órdre méthodique., Durand, Paris. Tome II, 690 pp.
  10. ^ Verhoeff K.W. (1895) Beiträge zur Kenntnis paläarktischen Myriopoden. (II. Aufsatz: Über metteleuropäischen Geophiliden), Archiv für Naturgeschichte. 61: 346-356
  11. ^ Verhoeff C. (1898) Beiträge zur Kenntnis paläarktischer Myriopoden. VI. Über paläarktische Geophiliden, Archiv für Naturgeschichte. 64: 335-362
  12. ^ Kaczmarek J. (1979) Pareczniki (Chilopoda) Polski, Uniwersytet Imiena Adama Mickiewicza w Poznaniu, Seria Zoologica . 9: 1-98
  13. ^ Linnaeus C. (1758) Systema naturae. Editio Decima., Holmiae. 1: 824 pp.
  14. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (8 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/geophilus+electricus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  15. ^ ChiloBase: A World Catalogue of Centipedes (Chilopoda) for the web. Minelli A. (ed), 2006-10-10
  16. ^ [a b] Dyntaxa Geophilus electricus
  17. ^ [a b] (på finska/engelska) Suomen lajien uhanalaisuus 2010= / The 2010 red list of Finnish species. Helsinki: Ympäristöministeriö. 2010. Libris 12130085. ISBN 978-952-11-3805-8. http://www.ym.fi/fi-FI/Ajankohtaista/Julkaisut/Erillisjulkaisut/Suomen_lajien_uhanalaisuus__Punainen_kir%284709%29. Läst 15 oktober 2015  Arkiverad 9 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.