Lill Lindfors

svensk sångerska och skådespelare

Maj Lillemor Lindfors, känd som Lill Lindfors, född 12 maj 1940[2] i Helsingfors,[3] Finland, är en svensk sångerska, komiker och skådespelare.

Lill Lindfors
Lill Lindfors på Unicef-gala i Stockholm 2012.
FödelsenamnMaj Lillemor Lindfors
Född12 maj 1940 (83 år) Helsingfors, Finland
BakgrundHelsingfors, Finland
Stockholm, Sverige
GenrerJazz, schlager, folk, pop
RollSångare, låtskrivare, komiker, skådespelare
ArtistsamarbetenKetil Bjørnstad, Björn Skifs, Anita Lindblom, Tomas Ledin, Östen Warnerbring, Povel Ramel, Anders Linder, Owe Thörnqvist, Magnus Härenstam, Robert Broberg
Webbplatslill-lindfors.se
Bidrag i Melodifestivalen
1966 Nygammal vals (med Svante Thuresson)

Hon är numera bosatt i Bläsinge (norra)Öland, men har bott större delen av sitt liv i Stockholm. Under en lång karriär har hon fått ett antal guldskivor och är både kompositör och textförfattare till egna shower[källa behövs] och till två barnböcker. Hon är även föredragshållare, barnambassadör i FN:s regi (Unicef) och skådespelare inom både film och teater.

Biografi redigera

Uppväxt och 1960-talet redigera

Lill Lindfors är dotter till Nils Lindfors och Katri Nyström.[4] Lindfors tog studenten på Viggbyholmsskolan där hon också uppträdde på 1950-talet.

Lindfors debuterade i slutet av 1950-talet på Hamburger Börs i Stockholm[5] och fortsatte därefter till Hagge Geigerts nyårsrevy Sillidonien i Uddevalla 1960. Hon blev innan dess upptäckt under studentrevy vid Stockholms högskola, nuvarande Stockholms universitet. Hon spelade i Karl Gerhards revy Ursäkta handskenOdéonteatern i Stockholm 1961 och gjorde skivdebut samma år.[6] 1960-talet fortskred med engagemang hos Knäppupp i revyerna Den förgyllda lergöken, "I hatt och strumpa" och musikalen Pyjamasleken. Hennes insats i den musikalen gjorde henne till en stor stjärna. Hasse och Tage engagerade henne till revyn Konstgjorda PompeGröna Lund 1963 och hon fick spela Anita i den första svenska uppsättningen av West Side Story (1965) på Oscarsteatern.[7] Tillsammans med Owe Thörnqvist gjorde hon succé i folkparkerna och på gamla Hamburger Börs där deras show Adam & Eva spelades för utsålda hus. Åter på Hamburger Börs 1967, spelade hon i krogshowen Påsen med Anders Linder och något år senare med Robert Broberg och Anders LinderBerns salonger. 1969 spelade hon med Lars Ekborg, Carl-Gustaf Lindstedt och Anita Wall i succéföreställningen "Klotter" på Maximteatern.

 
Lill Lindfors tillsammans med Bo Setterlind, Marcus Österdahl, Curt Pettersson och Ivan Nordström vid utdelningen av diamantskivan den 8 maj 1968.

Lill Lindfors skivdebuterade 1962.[5] På 1960-talet ville hon slippa sjunga alltför mycket schlager[källa behövs] och gjorde istället om sångerna till bossa novalåtar eller till samba. Ett exempel på detta är Jag tycker inte om dig som finns på hennes album Du är den ende (1967), som räknas som en milstolpe inom svensk musikproduktion. Albumets titellåt Du är den ende släpptes på singel 1966 och är, med sin text av Bo Setterlind[8], en av de mest igenkännbara sångerna av Lill Lindfors.

Lindfors deltog i Melodifestivalen 1966 tillsammans med Svante Thuresson, med bidraget "Nygammal vals" som vann den svenska uttagningen och som senare kom på andra plats i Eurovision Song Contest.

1970- och 1980-talet redigera

Under 1970-talet hade Lill Lindfors flera framgångsrika shower på anrika Berns salonger, och många av dem sändes i TV. Lill Lindfors var den första svenska kvinnliga artist som gjorde ståupp-komik i Sverige. Under 1970-talet debuterade hon också som dramatisk skådespelerska i en talpjäs, Galenpannan, där hon spelade med bland andra Sven Wollter. Hennes tycke för samba märks i egna kompositioner som Musik ska byggas utav glädje (1978). Lill Lindfors släppte flera framgångsrika skivalbum under 1970-talet. Hon debuterade också som barnboksförfattare under 1970-talet.

Hennes "One-Woman-Show" De' e' Lindfors spelades med framgång på Börsen i Stockholm i mitten av 1980-talet. Showen gick även ut på turné runt om i landet och spelades även i Oslo, Norge. Showen sändes senare i TV av SVT.

1985 var hon programledare för Eurovision Song Contest i Göteborg. Hennes språkkunskaper blev en tillgång för denna internationella TV-sändning och den "tappade" kjolen, som designades av Christer Lindarw, har blivit en modern klassiker.[enligt vem?][källa behövs]

I TV-showen Götestam från 1980-talet sjöng och agerade hon med bland andra Björn Skifs och belönades med presspris och personligt pris i Montreux.[källa behövs] För den yngre publiken blev hon känd genom det populära barnprogrammet Svenska Sesam. Under delar av 1980- och 1990-talen var hon delägare och teaterdirektör för Maximteatern i Stockholm tillsammans med Brasse Brännström, Magnus Härenstam, Lars Amble och Aller Johansson.[9] Bland uppsättningarna på Maxim fanns bland annat musikalen Sugar, där Lindfors spelade den kvinnliga huvudrollen mot Brännström och Härenstam.

Lindfors har gjort egna tv-shower utomlands, bland annat The Lill Show i England och La Lill Show i Frankrike. Hon har även medverkat i många stora tyska tv-shower, främst under 1970-talet. Där sjöng och agerade hon på flytande tyska. I Sverige har hon medverkat i flera internationellt prisbelönta tv-shower, bland annat Kaskad (med Jan Malmsjö), N.S.V.I.P.'s/Not so very important people (med Lee Hazlewood) samt Birgitta Götestams humorprogram Nu är det damernas och Handväskan.

Senare år redigera

 
Lindfors i november 2015.

Lindfors återkom till Maximteatern 1996 med showen Lill & Svensson, tillsammans med skådespelaren Lennart R. Svensson.

Hon är Unicef-ambassadör och håller även seminarier om kroppspråk. Hon har engagerat sig i Teskedsorden, som jobbar mot fanatism. På senare år har hon gjort många jazzkonserter och sjungit in nya tonsättningar av svensk lyrik, till exempel dikter av Edith Södergran.

År 2004 släppte hon skivan Gör mig lite levande tillsammans med poeten Jacques Werup. Den är producerad av Michael Saxell som även komponerade musiken. Skivan följdes av en landsomfattande turné.

År 2007 skrev hon musiken till familjemusikalen "Alexander och påfågeln", som byggde på en barnbok av Lygia Bojungas. Föreställningen spelades på Dramaten.

Hösten 2009-våren 2010 turnerade Lill Lindfors med Riksteaterns uppsättning av komedin "Plaza svit" där hon gestaltade tre olika kvinnor. År 2012 var hon åter på turné med Riksteatern med relationskomedin "Ensamma hjärtan".

Lill Lindfors medverkade i 2013 års upplaga av TV4:s Så mycket bättre.

Under hösten 2015 och vårvintern 2016 innehade hon rollen som Fräulein Schneider i Stockholms Stadsteaters uppsättning av musikalen Cabaret, som hade premiär den 19 september. Lindfors fick lysande recensioner för sin insats.

År 2020 skulle hon ha firat sitt 60-årsjubileum som artist, men på grund av coronapandemin flyttades turnén fram till hösten 2021.[10][11]

Privatliv redigera

Lindfors var gift 1969–1974 med filmaren Peter Wester (född 1939). De har dottern Petronella Wester tillsammans. Hon var därefter sambo 1974–1984 med skådespelaren Brasse Brännström (1945–2014). Sedan 1991 är hon gift med direktören Anders Byström (född 1944).[12]

Utmärkelser redigera

  • Flera av hennes TV-shower har fått Rose d'Or, ett internationellt TV-pris.
  • 1971 vann Lill Lindfors en grammis vid Grammisgalan i kategorin "Årets kvinnliga artist" för albumet "Mellan dröm och verklighet" som kom ut 1970.
  • Lill Lindfors belönades 1997 med Hans Majestät Konungens medalj av 8:e storleken.
  • 2015 erhöll Lill Lindfors "Årets hederspris" vid den årliga Grammisgalan.
  • 2018 tilldelades hon Cornelis Vreeswijk-stipendiet.[13]

Diskografi redigera

Sånger (urval) som Lill Lindfors spelat in redigera

Album redigera

Samlingsalbum redigera

Filmografi redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1961 Medverkande Ursäkta handsken, revy
Karl Gerhard
Tage Danielsson Odéonteatern[14]
1961 Medverkande I hatt och strumpa, revy
Hans Alfredson, Tage Danielsson, Owe Thörnqvist, Povel Ramel
Mille Schmidt Odéonteatern[15]
1962 Medverkande Tält Side Story, revy
Hans Alfredson, Tage Danielsson, Owe Thörnqvist, Povel Ramel, Beppe Wolgers
Mille Schmidt Turné[16]
1963 Gladys Pyjamasleken
George Abbot, Richard Bisell, Richard Adler, Jerry Ross
Carl-Gustaf Kruuse af Verchou
Mille Schmidt
Odéonteatern[17]
1965 Anita West Side Story
Leonard Bernstein, Stephen Sondheim och Arthur Laurents
Rikki Septimus Oscarsteatern[18][19]
1979 Sugar Sugar
Lars Amble Maximteatern
1996 Medverkande Lill & Svensson
Lill Lindfors, Lennart R. Svensson m.fl.
Lars Amble Maximteatern[20]
2002 Liliane La Fleur Nine
Maury Yeston
Vernon Mound Malmö Opera[21]
2006 Medverkande Oscars 100-årsjubileum Hans Marklund Oscarsteatern[22]
2009 Karen Nash
Muriel Tate
Norma Hubley
Plaza svit
Neil Simon
Jan de Laval Riksteatern
2012 Kvinnorna H12/Ensamma hjärtan
Peter Quilter
Jan de Laval Riksteatern[23]
2015 Fräulein Schneider Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Ronny Danielsson Kulturhuset Stadsteatern[24]
2019 Händer – Som handskas med livet
Lotta Olsson
Adde Malmberg Kulturhuset Stadsteatern

Ljudboksuppläsningar (urval) redigera

Referenser redigera

  1. ^ Se 2020 års invalda, 20 april 2020, läs online, läst: 20 juni 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Lill Lindfors - Lisepedia”. www.lisepedia.se. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220818110044/http://lisepedia.se/Lill_Lindfors.html. Läst 15 juni 2022. 
  3. ^ Grandell-Sonck, Heidi (18 augusti 2017). ”Lill Lindfors: Barndomen i krigets Finland var lycklig”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-1214483. Läst 15 juni 2022. 
  4. ^ Öhrström, Kerstin; Andersson, Sigrid, red (1988). Vem är hon: kvinnor i Sverige. [1988]. Stockholm: Norstedt. sid. 283-284. Libris 3621469. ISBN 91-1-863422-2. https://runeberg.org/vemarhon/0284.html 
  5. ^ [a b] "Lill Lindfors". NE.se. Läst 22 maj 2013.
  6. ^ ”Lill Lindfors - Biografi”. Lill Lindfors webbplats. 1 januari 2013. Arkiverad från originalet den 20 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190620220514/http://www.lill-lindfors.com/sv.html/biografi. Läst 3 oktober 2017. 
  7. ^ Fischer, Fredrik (2011): "West Side Story". Arkiverad 16 april 2014 hämtat från the Wayback Machine. opera.se. Läst 14 februari 2016.
  8. ^ "Lill Lindfors – Lill ". Discogs.com. Läst 29 mars 2012.
  9. ^ "Om Maximteatern". Maximteatern.com. Läst 27 november 2013.
  10. ^ ”Lill Lindfors på större konsertturné med ”Musik ska byggas utav glädje” och jubilerar 80 år 2020!”. Mynewsdesk. https://www.mynewsdesk.com/se/wereckipromotion/pressreleases/lill-lindfors-paa-stoerre-konsertturne-med-musik-ska-byggas-utav-glaedje-och-jubilerar-80-aar-2020-2943750. Läst 16 september 2021. 
  11. ^ ”Lill Lindfors | Lorensbergsteatern”. lorensbergsteatern.se. Arkiverad från originalet den 16 september 2021. https://web.archive.org/web/20210916093644/https://lorensbergsteatern.se/arrangemang/lill-lindfors. Läst 16 september 2021. 
  12. ^ Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007: svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 365. Libris 10171521. ISBN 91-975132-7-X 
  13. ^ ”Lill Lindfors får Cornelis-stipendium”. SVT Nyheter. 20 juni 2018. https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/lill-lindfors-far-cornelis-stipendium. Läst 20 juni 2018. 
  14. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 46. 14 april 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-04-14/100/46. Läst 21 januari 2016. 
  15. ^ Age (18 oktober 1961). ”Idéonrevy med fem namn”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-10-18/283/16. Läst 21 januari 2016. 
  16. ^ Barbro Hähnel (13 maj 1962). ”'Knäppupp' i tält”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-05-13/128/23. Läst 21 januari 2016. 
  17. ^ Pygmé Musikförlags faktasida om "Pyjamasleken" Arkiverad 6 februari 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  18. ^ ”West Side Story”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25690&pos=173. Läst 12 juni 2015. 
  19. ^ Barbro Hähnel (31 december 1965). ”'West Side Story' på svenska: Ungt, fräscht och ojämnt”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-12-31/354/13. Läst 31 augusti 2015. 
  20. ^ Pia Huss (2 februari 1996). ”Intelligent hälsopiller tinar själen”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/intelligent-halsopiller-tinar-sjalen/. Läst 29 oktober 2016. 
  21. ^ Martin Nyström (6 maj 2002). ”Affischteater utan charm. När film blir musikal krävs större självständighet och raffinemang.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/affischteater-utan-charm-nar-film-blir-musikal-kravs-storre-sjalvstandighet-och-raffinemang/. 
  22. ^ ”Oscars 100-årsjubileum”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923202913/http://www.chinateatern.se/show/oscarsteaterns-100-ars-jubileum/. Läst 3 september 2015. 
  23. ^ ”scenkonstportalen.se”. H12/Ensamma hjärtan. http://scenkonstportalen.riksteatern.se/produktion/742. Läst 24 juni 2015. 
  24. ^ ”Cabaret”. Stockholms stadsteater. http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2015/Cabaret/. Läst 7 september 2015. 

Externa länkar redigera

Företrädare:
Ingvar Wixell
Melodifestivalvinnare
1966 (med Svante Thuresson)
Efterträdare:
Östen Warnerbring