Carl Lennart Eckerberg, född 2 juli 1928 i Malmö, död 23 november 2020 i Falsterbo,[1] var en svensk diplomat.

BiografiRedigera

Eckerberg var son till regeringsrådet Enar Eckerberg och Dagmar Liljedahl. Han tog juris kandidatexamen i Stockholm 1953 innan han blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1954. Eckerberg tjänstgjorde i London 1955, Warszawa 1957, var andre sekreterare vid UD 1960, förste sekreterare där 1962 och förste ambassadsekreterare i Washington, D.C. 1964. Han var därefter departementssekreterare vid UD 1967, kansliråd där 1970, ambassadör vid nedrustningsdelegationen i Genève 1971 och minister i Washington, D.C. 1974. Eckerberg var ambassadör i Dar es Salaam 1977–1979, chef UD:s politiska avdelning 1979–1983, ambassadör i Bonn 1983–1990 och lämnade därmed sin post samtidigt med Tysklands återförening.[2] Därefter var han ambassadör i London 1991–1994.

Han var från 1965 till sin död gift med Willia Fales, (född 1940), dotter till Herbert Fales och Rose Hyde.[2]

ReferenserRedigera

  1. ^ Familjesidan.se
  2. ^ [a b] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 249. Libris länk. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/0249.html 
Företrädare:
Knut Granstedt
Sveriges ambassadör i Tanzania
1977–1979
Efterträdare:
David Wirmark
Företrädare:
Sven Backlund
Sveriges ambassadör i Bonn
1983–1990
Efterträdare:
Torsten Örn
Företrädare:
Leif Leifland
Sveriges ambassadör i London
1991–1994
Efterträdare:
Lars-Åke Nilsson