Lars-Åke Nilsson
Lars-Åke Nilsson, född 23 maj 1943 i Lunds stadsförsamling i Malmöhus län[1] (folkbokförd i Eslövs församling i Malmöhus län),[2] död 5 november 1996 i London (folkbokförd i Engelbrekts församling i Stockholm),[3] var en svensk diplomat och ambassadör.
| Lars-Åke Nilsson | |
| Född | 23 maj 1943 Lunds stadsförsamling i Malmöhus län, Sverige |
|---|---|
| Död | 5 november 1996 (53 år) London, Storbritannien |
| Nationalitet |  Sverige |
| Yrke/uppdrag | Diplomat |
| Känd för | Ambassadör i Prag och London samt kabinettssekreterare |
Biografi redigera
Nilsson avlade civilekonomexamen vid Lunds universitet 1966. Han tjänstgjorde vid Utrikesdepartementet 1968–1970, som attaché vid ambassaden i Tokyo 1970–1973 och som ambassadsekreterare vid ambassaden i Washington 1973–1976. Åren 1976–1980 tjänstgjorde han åter i Utrikesdepartementet: 1976–1979 som departementssekreterare och 1979–1980 som kansliråd. Han var ambassadråd vid ambassaden i London 1980–1984, minister vid ambassaden i Moskva 1984–1988 och ambassadör i Prag 1988–1991.[2] Åren 1991–1994 var han kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet. Från 1994 till sin död var Nilsson ambassadör i London.[4]
Nilsson invaldes som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1993.[5]
Lars-Åke Nilsson var son till urmakaremästaren Hans Nilsson och Olga, född Holmgren. Han gifte sig 1974 med Charlotte Arnell[2] (1940–1999). Han, liksom hustrun och föräldrarna, är begravd på Norra kyrkogården i Lund.[6]
Utmärkelser redigera
Storkors av Norska förtjänstorden, 1992.[7]
Referenser redigera
- ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
- ^ [a b c] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det. Svensk biografisk handbok 1993. Stockholm: Norstedts. sid. 799.
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
- ^ Norberg, Erik (1996). ”Minnesteckningar över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (5/1996): sid. 18.
- ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 207. ISBN 91-630-4181-2.
- ^ ”Nilsson, Lars-Åke”. SvenskaGravar.se. http://www.svenskagravar.se/gravsatt/131941262. Läst 11 december 2022.
- ^ ”Tildelinger av ordener og medaljer” (på norska). www.kongehuset.no. Norges kungahus. https://www.kongehuset.no/tildelinger.html?tid=28028&sek=27995&q=NIlsson%2C+Lars-%C3%85ke&type=&aarstall=. Läst 15 december 2021.
Vidare läsning redigera
- Leifland, Leif (2001). ”Lars-Åke Nilsson”. i Artéus, Gunnar; Leifland, Leif. Svenska diplomatprofiler under 1900-talet. Stockholm: Probus Förlag. ISBN 91-87184-58-3.
- Lindahl, Ingemar; Lindmarker, Ingmar (2006). Envoyén från Eslöv. Lars-Åke Nilsson. Stockholm: Atlantis. ISBN 91-7353-097-2.
| Företrädare: Karl-Vilhelm Wöhler |
Sveriges ambassadör i Prag 1988–1991 |
Efterträdare: Nils Elisasson |
| Företrädare: Pierre Schori |
Kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet 1991–1994 |
Efterträdare: Jan Eliasson |
| Företrädare: Lennart Eckerberg |
Sveriges ambassadör i London 1994–1996 |
Efterträdare: Mats Bergquist |