Lars Göran Persson

svensk skådespelare
(Omdirigerad från Lars-Göran Persson)
Ej att förväxla med Lars G. Persson.

Lars Göran Persson, född 14 mars 1958 i Valbo i Gästrikland,[1] är en svensk skådespelare och pjäsförfattare.

Lars Göran Persson
Lars Göran Persson på Sergels torg under Stockholms Kulturfestival 2013.
Lars Göran Persson på Sergels torg under Stockholms Kulturfestival 2013.
FöddLars Göran Persson[1]
14 mars 1958 (66 år) [1]
Valbo,[1] Gästrikland
Aktiva år1987
IMDb SFDb

Han är utbildad vid Skara Skolscen. Persson studerade dessutom vid Statens scenskola i Malmö 1977–1980, där han gick i samma klass som bland andra Johan Ulveson och Lotta Ramel.[2]

Lars Göran Persson varit med i Musikteatergruppen Oktober, Folkteatern i Göteborg. Sedan 1986 har han varit engagerad vid Stockholms stadsteater.[3]

1997 tilldelades han Svenska Dagbladets Poppepris för sin stumma roll som hund i Hunden ska skjutas.

Han har även spelat rollen som Larse i Björnes Magasin och den kriminelle Larry i TV-serien Tre Kronor. Perssons karaktär Larry var en av få som överlevde Tre Kronors slutscener, då nästan alla andra rollkaraktärer mördades av prästen, Sten Frisk.

Filmografi

redigera

Roller (ej komplett)

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1985 Ett litet drömspel
Staffan Westerberg
Finn Poulsen Folkteatern i Gävleborg[4]
Förbjudet område
Klas Östergren
Magnus Bergquist Riksteatern[5]
1987 P.T. Barnum Chang Eng
Göran Tunström
Henric Holmberg Stockholms stadsteater
1992 Medverkande Mulliga vitaminer, revy
Calle Norlén, Sven Hugo Persson, Tomas Tivemark
Mikael Hylin Stora teatern, Stockholm[6]
1996 Tom
Fillie
Leslie
Sylvia
A. R. Gurney
Rickard Günther Folkan
1998 Läkare Linje lusta (A Streetcar Named Desire)
Tennessee Williams
Rickard Günther Stockholms stadsteater
1999 Daniel "Rooster" Hannigan Annie
Charles Strouse, Thomas Meehan och Martin Charnin
Trond Lie Göta Lejon[7]
2002 Andens röst Mio, min Mio
Kristina Lugn
Stina Ancker Stockholms stadsteater
2003 Jerry Lukowski Allt eller inget (The Full Monty)
Terrence Mcnally och David Yazbek
Marianne Mörck Stockholms stadsteater
2007 Shere Khan Djungelboken (The Jungle Book)
Rudyard Kipling
Alexander Mørk-Eidem Stockholms stadsteater
2009 Kapten de Treville De tre musketörerna
Alexander Mørk-Eidem
Alexander Mørk-Eidem Stockholms stadsteater
2011 Shere Khan Djungelboken (The Jungle Book)
Rudyard Kipling
Alexander Mørk-Eidem Stockholms stadsteater
2012 Kapten de Treville De tre musketörerna
Alexander Mørk-Eidem
Alexander Mørk-Eidem Stockholms stadsteater
2014 Shere Khan Djungelboken (The Jungle Book)
Rudyard Kipling
Alexander Mørk-Eidem Stockholms stadsteater
2015 Agent XYQ Momo eller Kampen om tiden (Momo)
Michael Ende
Allan Svensson Stockholms stadsteater
2016 Dylansällskapet
Dennis Magnusson
Dennis Sandin Kulturhuset Stadsteatern[8]
2017 Elder Prices pappa The Book of Mormon
Matt Stone, Trey Parker och Robert Lopez
Anders Albien Chinateatern
2018 Philip Henslowe Shakespeare in Love
Marc Norman och Tom Stoppard
Ronny Danielsson Kulturhuset Stadsteatern
2019 Lazar Spelman på taket (Fiddler on the Roof)
Jerry Bock, Sheldon Harnick och Joseph Stein
Ronny Danielsson Kulturhuset Stadsteatern/
Dansens hus
2021 De Guiche
(Understudy)
Cyrano de Bergerac
Martin Crimp
Alexander Mørk-Eidem Kulturhuset Stadsteatern
2022 Patron Kulla-Gulla
Martha Sandwall-Bergström
Maria Sid Kulturhuset Stadsteatern
Köket är hemmets hjärta
Agnes Lidbeck
Nora Nilsson Kulturhuset Stadsteatern

Regi (ej komplett)

redigera
År Produktion Upphovsmän Teater
2012 Brända tomten August Strindberg Stockholms stadsteater
Liljevalchs konsthall

Bibliografi

redigera
  • Skådespelaren som tappade huvudet (2013)

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c d] Sveriges befolkning 1990: Persson, Lars Göran
  2. ^ ”Tidigare studenter, 1980”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1980.pdf. Läst 18 november 2017. 
  3. ^ Lars Göran PerssonStockholms stadsteaters webbplats
  4. ^ Bengt Jahnsson (28 januari 1985). ”Oskarsons regi offrar skådespelarna”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-01-28/27/22. Läst 23 januari 2022. 
  5. ^ Kristoffer Leandoer (8 oktober 1985). ”Klas Östergrens debutpjäs: Brutal, scenisk och rolig teater”. Dagens Nyheter: s. På Stan 4. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-10-08/274/20. Läst 4 februari 2022. 
  6. ^ Marcus Boldemann (19 september 1992). ”Sällsynta pärlor i platt text”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1992-09-19/255/22. Läst 26 januari 2016. 
  7. ^ Jan-Olov Andersson (9 september 1999). ”Maria tar hem spelet: Barnen spelar ut stjärnorna i 'Annie'”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/noje/9909/09/maria.html. Läst 17 september 2015. 
  8. ^ Pia Huss (26 september 2016). ”Dylankult. Tragikomiskt om ­manlig vänskap och ensamma själar”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/dylankult-tragikomiskt-om-manlig-vanskap-och-ensamma-sjalar/. Läst 6 mars 2022. 

Övriga källor

redigera

Externa länkar

redigera