Finlands lagsaga eller Österlands lagsaga omfattade under 1300-talet och början av 1400-talet de södra delarna av dagens Finland.

År 1296 då Upplandslagen stadfästes var Finland inte en lagsaga, men efter Nöteborgsfreden 1323 utgjorde de sydliga finska landskapen Österlands lagsaga och dess första lagman var Bero (1324–1347). Under 100 år därefter fanns bara en lagsaga och då lagmän omtalas i Tavastland, Österbotten och Satakunda var de bara temporära underlagmän. Den första kända stormannalagmannen i Finland var Nils Turesson (Bielke), som i kungavalet 1362 kallas lagman i Österland. Av formuleringen att döma hade han redan tidigare innehaft denna tjänst, men tidigast efter 1356 då han ännu var lagman i Tiohärad. År 1435 delades Finland i två lagmansdömen, Norrfinne och Söderfinne lagsaga.[1]

Lagmän i Finlands eller Österlands lagsaga redigera

Referenser redigera

Noter redigera

Källor redigera

  • Tegengren, E: Bidrag till domstolarnas i Finland historia V, Tidskrift utgiven af Juridiska föreningen i Finland 1900, häfte 3–4, s. 241–289, Helsingfors,
  • Kerkkonen, G: Nylands äldsta indelning och förvaltning, Historisk Tidskrift för Finland 1947, s. 53–62, Helsingfors
  • Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid X: Lagman, A-B Örnförlaget 1965, s. 151–152, Helsingfors
  • Holmberg, H: Suomen laamannikunnat ja laamannit (Finlands lagsagor och lagmän), Turun Historiallinen Arkisto 16 (1963) s. 88-149