Lagberedningen var i Sverige en kommitté under Justitiedepartementet som hade i uppdrag att upprätta mer omfattande lagförslag. Den verkade under olika former och med olika namn fram till 1974.

Lagberedningen hade flera historiska föregångare. Lagkommissionen tillsattes 1686 av Karl XI och dess arbete ledde slutligen fram till 1734 års lag, som ersatte den medeltida landslagen och stadslagen. Med tiden blev också 1734 års lag föråldrad och behövde revideras. År 1811 tillsattes Lagkommittén, som presenterade bland annat ett förslag till allmän civillag (1826) och ett förslag till allmän kriminallag (1832). Dessa skulle ersätta 1734 års lag. Kommitténs förslag ledde inte omedelbart till lagstiftning. Istället tillsattes lagberedningen 1841. Den var verksam till 1851. Strafflagen, som utfärdades 1864 och då ersatte straffbalken och missgärningsbalken av 1734 års lag, byggde på Lagkommitténs och Lagberedningens förslag. Däremot genomfördes inte någon fullständig revision av civilrätten, men Lagberedningens förslag hade betydelse för olika partiella lagändringar på civilrättens område.[1]

1875 tillkom Nya lagberedningen. Beredningen lämnade lagförslag bland annat inom fastighets- och vattenrätt. Åren 1884–1887 verkade den Förstärkta lagberedningen, som bland utarbetade en revidering av strafflagen och . Däremot ledde Förstärkta lagberedningens arbete på processrättens område inte till någon ny lagstiftning. Vid riksdagen 1894 beslutades att Lagberedningen skulle avvecklas. Den ersattes av Lagbyrån inom Justitiedepartementet.[1]

Lagberedningen, i den form den hade under 1900-talet, bildades 1902 och var då åter en självständig kommitté. Den arbetade med några av de stora lagreformerna under århundradet, till exempel den nya giftermålsbalken (antagen 1920) och 1944 års aktiebolagslag. Lagberedningen upphörde 1974.[2]

Beteckningen "lagberedning" användes också för några andra, fristående, kommittéer som gjorde omfattande utredningsarbete om ny lagstiftning under 1900-talet. Processlagberedningen tillsattes 1932. Dess arbete ledde fram till att den nya rättegångsbalken kunde antas av riksdagen 1942. År 1938 tillsattes Strafflagberedningen, vars arbete låg till grund för den moderna brottsbalken från 1962.[3] Dessutom ska nämnas Grundlagberedningen, som var verksam 1966–1972 och som lämnade de förslag som slutligen blev 1974 års regeringsform.

LagberedningenRedigera

På initiativ av riksdagen 1809–1810 uppdrogs utarbetandet av nya lagförslag åt en lagkommitté, vars förslag sedermera granskades av den 1841 tillsatta lagberedningen, som ägde bestånd till 1851.

LagbyrånRedigera

Lagbyrån var 1872-74 en i Justitiedepartementet anordnad byrå (kommission) med tre ledamöter. Med 1875 års ingång avlöstes lagbyrån av Nya lagberedningen.

Nya lagberedningenRedigera

Nya Lagberedningen var en arbetsgrupp som 1875-1894 arbetade med granskning av förslag till nya lagar.

Efter det Nya Lagberedningen 1884 överlämnat sitt förberedande utlåtande om rättegångsväsendets ombildning, uppdrog K. M:t åt en Förstärkt Lagberedning att med anledning av detta betänkande avge yttrande rörande huvudgrunderna för en ny rättegångsordning.

Förstärkta Lagberedningen var sammansatt av juridiskt bildade män och ledamöter av riksdagen till ett sammanlagdt antal av tjugotre, och dess överläggningar leddes av chefen för Justitiedepartementet Nils von Steyern.

Den 20 juni 1887 avlämnade Förstärkta Lagberedningen sitt betänkande angående huvudgrunderna för en rättegångsordning, innefattande yttrande dels i fråga om domstolsorganisationen, dels angående förfarandet vid de särskilda instanserna. Enligt Förstärkta Lagberedningens betänkande skulle organisationen av domstolarna till sina huvudsakliga delar bibehållas i oförändradt skick, förfarandet vid underrätterna skulle koncentreras genom en kraftig processledning och andra därför lämpade anordningar i ändamål att påskynda utredningen, men annars huvudsakligen behållas såsom muntligt protokollariskt, d. v. s. såsom förvarandet var vid de dåvarande häradsrätterna.

Vid hovrätterna skulle förfarandet bli offentligt och muntligt, med skyldighet för part, som ej själv ville där föra sin talan, att använda överrättssakförare, d. v. s. sakförare, vilka uppfyllt stadgade villkor för rättighet att uppträda såsom sakförare vid hovrätt.

Hos Högsta domstolen skulle förfarandet bli muntligt, men revisionssekreterarnas föredragning av målen behållas. Fri bevisprövning skulle införas.

Nya Lagberedningen, vars ledamöter deltog i Förstärkta Lagberedningen, gav efter avslutandet av det förberedande utlåtandet om rättegångsväsendets ombildning ett förslag under år 1884 till lag angående vissa bestämmelser rörande rättegången i brottmål, under år 1885 till lag om skiljemän samt under år 1886 till lag angående äkta makars inbördes egendomsförhållanden.

LagbyrånRedigera

Sedan Nya lagberedningen 1894 upphört, inrättades åter inom Justitiedepartementet en lagbyrå, som fungerade 1895-1902.

Lagberedningen (1902–1974)Redigera

I en framställan till 1902 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t att en självständig delegation för lagens omarbetning skulle upprättas. Förslaget antogs av riksdagen. Den 5 december 1902 tillsattes en Lagberedning bestående av ordförande och fyra ledamöter. Lagberedningen fick närmast i uppdrag att verkställa bearbetning av det till jordabalken hörande rättsområdet. Sitt förslag till ny jordabalk har beredningen framlagt i tre avdelningar, varav den första, vilken 1907 upphöjts till lag, behandlar nyttjanderätt till fast egendom, den andra köp, byte och gåva av fastighet ävensom inskrivningsväsendet samt den tredje övriga hit hörande ämnen, varjämte den ger en sammanfattning av balkens hela innehåll.[1]

Från och med 1910 övergick Lagberedningen till bearbetning av familjerätten. I detta arbete skulle beredningen sammanträda med delegerade från Danmark och Norge, som en del i det nordiska lagstiftningssamarbetet.[1] Arbetet resulterade i 1915 års lag om äktenskaps ingående och upplösning samt slutligen den nya giftermålsbalken, som antogs 1920. På arvsrättens område ledde arbetet fram ändringar i ärvdabalken genom lagar 1924, 1928, 1930 och 1933. Senare arbetade Lagberedningen med förarbetena till skuldebrevslagen (antagen 1936) och den nya aktiebolagslagen (antagen 1944).[2]

Lagberedningen upphörde den 30 juni 1974.[2]

Lista över ordförande i LagberedningenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d] Lagberedningen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
  2. ^ [a b c] Arkiv Lagberedningen, Riksarkivet
  3. ^ Nationalencyklopedin, Lagberedningen (hämtad 2021-10-29)