La Gloire (1859)

pansarfregatt i Frankrikes flotta

La Gloire (sv. Äran) var en pansarfregatt i Frankrikes flotta och världens första sjögående pansarfartyg. Hon var det första av tre systerfartyg i Gloire-klassen, som hon bildade tillsammans med Invincible och Normandie. La Gloire byggdes på flottans varv i Toulon efter ritningar av den innovative fartygskonstruktören Henri Dupuy de Lôme, och sjösattes den 24 november 1859.[1][2] Fartyget var ursprungligen tänkt som ett traditionellt 90-kanoners linjeskepp men ändrades under konstruktionsfasen till en 36-kanoners pansarfregatt.[3]

Flag of France.svg La Gloire
La Gloire till ankars. Till höger om henne ligger ett ånglinjeskepp. Målning från 1859 av Louis Le Breton.
La Gloire till ankars. Till höger om henne ligger ett ånglinjeskepp. Målning från 1859 av Louis Le Breton.
Allmänt
TypPansarfregatt
KlassGloire-klass
SysterfartygInvincible
Normandie
Historik
KonstruktionHenri Dupuy de Lôme
Beställd4 mars 1858
ByggnadsvarvToulons örlogsvarv
KölsträcktApril 1858
Sjösatt24 november 1859
Utrangerad27 december 1879
ÖdeSkrotad 1883
Tekniska data
Längd ö.a.80,39 meter
Längd i kvl77,89 meter
Bredd16,82 meter
Djupgående7,28-8,38 meter
Deplacement5 617 ton
Maskin1 x tvåcylindrig stående ångmaskin
900 nhp
Kraftkälla8 x cylindriska ångpannor
Fart12,4 knop
Besättning570 man
Bestyckning[1859]
36 x 16,4 cm kanoner m/1858
[1864]
32 x 16,4 cm kanoner m/1859-60
[1867]
6 x 24 cm kanoner m/1864
2 x 19,4 cm kanoner m/1864
[1876]
6 x 24 cm kanoner m/1864
4 x 19,4 cm kanoner m/1864
Bunkerkapacitet500-682 ton kol

Skrovet byggdes i trä och kläddes med ett 12 cm tjockt pansarbälte av smidesjärn, vilket löpte från för till akter och täckte bordläggningen ned till två meter under vattenlinjen. Dessutom fanns ett pansrat torn för om mesanmasten.[3][2] La Gloire förde en bestyckning av 36 stycken räfflade 16 cm bakladdningskanoner, uppställda på ett täckt batteridäck.[2] Kanondäckets höjd över vattenytan var emellertid bara 1,9 meter, vilket gjorde det nästan omöjligt att använda artilleriet i grov sjö.[3] I övrigt ansågs konstruktionen vara mycket lyckad.[2] Propellermaskineriet utgjordes av en stående tvåcylindrig ångmaskin med 890 nominella hästkrafter, som gav en fart på 12,4 knop.[3][2] Fartyget var skonerttacklat och förde 1 000 kvadratmeter segel som ett komplement till ångdriften.[2]

Sjösättandet av La Gloire blev inledningen till ett storskaligt byggande av pansarfartyg i flera europeiska flottor.[1] Den mycket snabba sjökrigsmateriella utvecklingen under 1800-talets andra hälft, gjorde emellertid att fartygstypen ganska fort blev gammalmodig. Efter ett flertal ombyggnader överfördes La Gloire till flottans reserv 1871, och utrangerades formellt i december 1879. Tre år senare skrotades hon.[2]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Holmberg 1963, s. 247–248.
  2. ^ [a b c d e f g] Roberts 2021, s. 29–31.
  3. ^ [a b c d] Lindsjö 1993, s. 121.

Tryckta källorRedigera

  • Halldin, Gustaf, red (1963). Svenskt skeppsbyggeri: En översikt av utvecklingen genom tiderna. Malmö: Allhems Förlag 
  • Lindsjö, Ronny (1993). Marinhistoria. Chefen för marinen. ISBN 91-970670-6-7 
  • Roberts, Stephen (2021) (på engelska). French Warships in the Age of Steam 1859–1914. Barnsley: Seaforth Publishing. ISBN 978-1-5267-4533-0 

Se ävenRedigera