Långkägelbi
Långkägelbi (Coelioxys elongata)[2] är en biart som beskrevs av Amédée Louis Michel Lepeletier 1841. Långkägelbi ingår i släktet kägelbin, och familjen buksamlarbin.[3][4][5] Inga underarter finns listade.[3] På finlandssvenska kallas det smalt kägelbi[6].
| Långkägelbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Kägelbin Coelioxys |
| Undersläkte | Coelioxys sensu stricto[1] |
| Art | Långkägelbi Coelioxys elongata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Coelioxys elongata | |
| Auktor | Lepeletier, 1841 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Huvud och mellankropp är övervägande svarta; bakkroppen svart med vitaktiga band på tergiternas (bakkroppssegmenten på ovansidan) bakkanter; dessa är tydligt avsmalnande på mitten hos hanen, hos honan gäller detta endast för den främsta tergiten.[7] Som hos alla kägelbin smalnar honans bakkropp av i en lång spets, medan hanen har flera taggar på bakkroppsspetsen.[8] Honan kan bli 11 till 12 mm, hanen 10 till 12 mm. Arten är svår att skilja från andra kägelbin.[7]
Ekologi redigera
Långkägelbiets larv lever som kleptoparasit i bon hos tapetserarbin som bland andra rosentapetserarbi, havstapetserarbi, trätapetserarbi, vialtapetserarbi, klinttapetserarbi, stocktapetserarbi och ärttapetserarbi. Larven lever av den insamlade födan efter det att den dödat värdlarven.[8] Habitaten följer värdarterna. Arten flyger i juni till september, och hämtar nektar hos flera olika blommande växter (någon pollensamling förekommer inte, eftersom det bara är larverna som äter sådan föda).[7]
Utbredning redigera
Arten förekommer i stora delar av Europa upp till södra Fennoskandien. Den förekommer också i Nordafrika och Sibirien.[7][9]
Långkägelbiet är inte rödlistat (det vill säga klassat som livskraftigt, "LC", i Sverige[5]. Samma klassning har det sedan 2010 i Finland; tidigare var det där rödlistat som nära hotat ("NT").[10]
Källor redigera
- ^ ”Coelioxys (Coelioxys) elongata Lepeletier, 1841” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/our-science/data/uk-species/species/coelioxys_(coelioxys)_elongata.html. Läst 19 november 2017.
- ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Paglinawan L., Orrell T., Nicolson D., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Hernandez F., De Wever A. (red) (10 april 2013). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2013/details/species/id/6968710. Läst 8 september 2013.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b] Oskar Kindvall (18 maj 2004). ”Coelioxys elongata - långkägelbi”. Dyntaxa. Artdatabanken. https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/103207. Läst 23 oktober 2013.
- ^ Jari Linhala. FRIDLYSTA DJURARTER. Justitieministeriet (Finland). ISSN 0787-3182. http://www.finlex.fi/data/sdliite/liite/5139.pdf. Läst 26 oktober 2013.
- ^ [a b c d] ”Kegelbienen: Coelioxys elongata” (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-celon.htm. Läst 23 oktober 2013.
- ^ [a b] Kägelbin, Nationalencyklopedin, CD-upplagan (2000), Bokförlaget Bra Böcker. ISBN 91-71337-47-4
- ^ ”Map of Coelioxys elongata” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20m?kind=Coelioxys+elongata. Läst 19 november 2017.
- ^ ”Rödlistade arter i Finland 2010” (på engelska/finska) (PDF, 5 MB). Miljöministeriet (Finland). 2010. sid. 533. http://www.ym.fi/download/noname/{B30F0E5D-6863-4CDE-9F9E-62574925785E}/32853. Läst 26 oktober 2013.