Låglandsanoa
Låglandsanoa[2] (Bubalus depressicornis) är en art i familjen slidhornsdjur som förekommer endemiskt på den indonesiska ön Sulawesi. Den är nära släkt med dvärganoa (Bubalus quarlesi) och ibland behandlas de som samma art.
| Låglandsanoa Status i världen: Starkt hotad[1] | |
 Låglandsanoa | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Underordning | Idisslare Ruminantia |
| Familj | Slidhornsdjur Bovidae |
| Underfamilj | Oxdjur Bovinae |
| Släkte | Bubalus |
| Art | Låglandsanoa B. depressicornis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bubalus depressicornis | |
| Auktor | H. Smith, 1827 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Kännetecken redigera
Låglandsanoa blir mellan 160 och 170 centimeter och har en mankhöjd på 70 till 105 centimeter. Honor väger upp till 150 kg och hanar 300 kg. Sålunda är den ett av de minsta oxdjuren. Vuxna individer saknar nästan allt hår och är svarta eller brunaktiga. Ofta är de främre extremiteter ljusare och vita mönster vid strupen och ansiktet är vanliga. Bägge könen har 18 till 37 centimeter långa horn, med ett trekantigt tvärsnitt. Skillnader gentemot dvärganoan är en längre svans, de vita mönstren och längre horn.
Levnadssätt redigera
Som namnet antyder lever djuret i låglänta skogar och träskmarker. Utanför parningstiden lever de ensamma och aktiviteten koncentreras till morgonen, medan den under övriga tider vilar i tät undervegetation. Födan utgörs uteslutande av växtdelar.
Efter dräktigheten, som varar mellan 275 och 315 dagar föder honan en enda kalv. Den har vid födelsen tät ljusbrun päls som med tiden blir allt glesare. Efter 6 till 9 månader sluter honan att ge di och ungdjuret blir könsmoget efter två till tre år. Låglandsanoans medellivslängd ligger vid 20 år.
Status och hot redigera
På grund av jakt och habitatförstöring minskade populationen oroväckande. Artens bestånd uppskattas av IUCN till mellan 3 000 och 5 000 exemplar, och arten kategoriseras som starkt hotad (EN).[1]
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
Noter redigera
- ^ [a b] Bubalus depressicornis på IUCN:s rödlista, auktor: Burton, J., Wheeler, P. & Mustari, A. (2014), besökt 1 februari 2023.
- ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.7, läst 2018-09-28.
Tryckta källor redigera
- Ronald M. Nowak (1999) Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, ISBN 0-8018-5789-9