Länsherre var en högre titel för en kunglig eller adlig innehavare av en förläning, vilken delade ut som lån till en läntagare eller vasall.[1]

En länsherre som var berättigad att föra eget baner, förde titeln banerherre. [2]

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Leffler och Sebell. Juridiska Afhandlingar: Volym 1. January 1, 1836
  2. ^ Banerherre i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)

Se även redigera