Baner

Ett baner (uttal: "bannér") kan antingen avse en vapenflagga eller en sorts mindre, buren fana som representerar någon viss person eller militärt förband.

Jeanne d'Arc med baner, Centre Historique des Archives Nationales, Paris, AE II 2490

Begravningsbaner med Närkes landskapsvapen, fört i Karl X Gustavs begravningståg 1660, Livrustkammaren.

Den här artikeln handlar om den vexillogiska termen baner. För släkten med samma namn, se Banér (släkt)

Under medeltiden var ett baner en rektangulär eller senare avsmalnande duk. Vanligtvis visade den ägarens heraldiska vapen, varför begreppet baner ibland används som synonym till vapenflagga. Baneret fungerade i strid som samlingspunkt, och skilde sig från fanor och standar genom att representera ägarens person.

I Sverige infördes under 1400-talet ett riksbaner som framförallt användes vid ceremonier som begravningar och kröningar. Riksbaneret motsvarades i fält av det kungliga kommandotecknet huvudbanéret. Sveriges riksbaner är formellt fortfarande giltigt, men används dock sällan.

I Försvarsmaktens ceremonireglemente stadgas det följande om Riksbaneret;

”

Riksbaneret, eskorterat av en honnörsstyrka (grenadjärkompani), skall vid Konungens begravningsprocession föras enligt särskilda anvisningar.

„

I modern tid har termen oftast använts i överförd bemärkelse som abstrakt eller konkret symbol för samling eller ideal: Under frihetens baner.

Riksbaneret

Etymologi

Ordet baner anses komma av ett medeltidslatinskt *bandaria, efter latinets bandum "fälttecken", ett ord som ytterst har germanskt ursprung; jämför med gotiskans bandwa, bandwô "tecken".

Källor

• Nationalencyklopedin band 2, s 258