Kurfurstendömet Mainz

kyrkligt furstendöme i Tysk-romerska riket (780-talet–1803)

Kurfurstendömet Mainz (tyska: Erzstift und Kurfürstentum Mainz eller Kurmainz) var ett kyrkligt furstendöme i Tysk-romerska riket, från 780-talet till 1803. Furstendömet styrdes av dess ärkebiskop, som även var kurfurste, och upphörde då det sekulariserades 1803.

Kurfurstendömet Mainz
Erzstift und Kurfürstentum Mainz
(Kurmainz)
(Tyska)

780–1803


Vapen

Kurfurstendömet Mainz (rosa) 1729, vid Rhen och Main. (Exklaverna Erfurt och Eichsfeld ryms ej)
Kurfurstendömet Mainz (rosa) 1729, vid Rhen och Main. (Exklaverna Erfurt och Eichsfeld ryms ej)
Kurfurstendömet Mainz (rosa) 1729, vid Rhen och Main. (Exklaverna Erfurt och Eichsfeld ryms ej)
Huvudstad Mainz
Språk Tyska
Religion Romersk-katolska kyrkan
Bildades 780-talet


Upphörde 1803
 – upphörde genom Sekularisering under Franska revolutionskrigen
Föregående
Efterföljande
Hertigdömet Franken
Första franska kejsardömet
Storhertigdömet Hessen
Furstendömet Aschaffenburg
Hertigdömet Nassau
Preussen

Ärkebiskops- och kurfurstendöme

redigera

Mainz blev biskopsdöme senast under 300-talet.[1]

Bonifatius, ärkebiskop sedan år 732, fick någon gång mellan år 745 och 748 Mainz som fast biskopssäte.[2] Efter Bonifatius död år 754, kunde efterträdaren Lullus (Lul) dock inte överta titeln, utan blev ärkebiskop först runt 780/782, då påven utsåg Mainz till ärkebiskopsdöme.[3]

Ärkebiskopen regerade även som furste över ett territorium, Erzstift, som dock inte var geografiskt överensstämmande med det kyrkliga biskopsdömet, Erzbistum.

Mainz ärkebiskop kom att få en särställning inom det Tysk-romerska riket. Liksom Kölns och Triers ärkebiskopar, blev denne en av sju furstar som på 1200-talet utsågs till kurfurstar. Mainz kurfurste och ärkebiskop var därtill Tysklands ärkekansler och dess främste kyrkliga företrädare, Primas Germaniae.[1]

Rhenförbundet 1658-1668

redigera

Westfaliska freden 1648 gav staterna inom det Tysk-romerska riket ökad suveränitet. För att bevaka sin nyvunna status gentemot den Habsburgske kejsaren, bildades år 1658 Rhenförbundet.[4][5]

Drivande i bildandet av förbundet var framförallt Johann Philipp von Schönborn, sedan 1647 ärkebiskop och kurfurste av Mainz, som samlade flera stater i västra Tyskland och inte minst Frankrike i detta förbund.[6] Frankrike blev en garant för de tyska småstaternas självständighet, samtidigt som dessa bildade en buffert för Frankrike gentemot den tyske kejsaren. Rhenförbundet varade till 1668.[6]

De franska revolutionskrigen, från 1792 och framåt, ledde till att kurfurstendömet Mainz splittrades och till slut, i samband med statens sekularisering, år 1803 upphörde att existera.

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] K. Marklund et al., red (1989-96). ”Mainz”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra Böcker AB. ISBN 91-7024-620-3 
  2. ^ ”Aus der Geschichte des Bistums Mainz”. Bistum Mainz. http://kunst.bistummainz.de/geschichte/. Läst 13 maj 2017. 
  3. ^ Freise, Eckhard. ”Lul (mittellateinisch Lullus)”. Neue Deutsche Biographie 15 (1987), S. 515-517 (Onlinefassung). http://www.deutsche-biographie.de/pnd118575260.html. Läst 16 augusti 2013. 
  4. ^ Gestrich, Andreas (2006). ”Vom Westfählischen Frieden bis zum Wiener Kongreß (1648-1814)”. i Ulf Dirlmeier et al.. Kleine deutsche Geschichte. Reclam. ISBN 978-3-15-017054-0 
  5. ^ K. Marklund et al., red (1989-96). ”Rhenförbundet”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra Böcker AB. ISBN 91-7024-620-3 
  6. ^ [a b] Jürgensmeier, Friedhelm (1977). Johann Philipp von Schönborn (1605 - 1673) und die Römische Kurie : ein Beitrag zur Kirchengeschichte des 17. Jahrhunderts. Mainz: Ges. f. Mittelrhein. Kirchengeschichte. http://nbn-resolving.de/urn:nbn:de:0128-1-14916 

Externa länkar

redigera