Krigskommunism

(Omdirigerad från Krigskommunismen)

Krigskommunismen var en tillfällig politik som infördes av bolsjevikerna under inbördeskriget efter ryska revolutionen 1917. Den kommunistiska regeringen under ledning av Lenin lät förstatliga alla företag och banker, och började tvångsrekvirera spannmål från bönderna för att fördela till städernas svältande befolkningar. Denna i grund och botten påtvingade politik av rekvisitioner, ransoneringar, centralisering, röd terror och ständiga improvisationer, kom att gå under namnet krigskommunism och implementerades för att desperat frigöra resurser för att finansiera det Ryska inbördeskriget när Sovjetunionen attackerades av ett 20-tal imperialistvänliga arméer efter oktoberrevolutionens politiska utgång.

Efter inbördeskrigets slut, då bolsjevikerna stod som segrare, övergavs krigskommunismen då man ansåg att situationen inte längre krävde den. Ganska snart införde bolsjevikerna en mera marknadsekonomiskt intriktad politik, som gick under namnet Nya Ekonomiska Politiken (NEP) för att få fart på industrialiseringen i det före detta underutvecklade Tsarryssland.

KomponenterRedigera

Krigskommunismen byggde på följande komponenter:

  1. Nationalisering av all industri som ställdes under strikt centraliserad förvaltning. Privat ägande förbjudet
  2. Statligt monopol på all handel
  3. Strikta disciplinkrav på de anställda, strejker förbjöds
  4. Arbetsplikt för hela befolkningen
  5. Konfiskering av allt överskott inom jordbruket, så kallat Prodrazvyorstka, ransonering av konsumtionsvaror, samt införandet av ett statligt centraliserat distributionssystem
  6. Militär kontroll över järnvägarna

Syfte och målRedigera