Öppna huvudmenyn
För svält som samhällsproblem, se hungersnöd. För romanen, se Svält (roman). För filmen från 1966, se Svält (film).

Svält är en allvarlig näringsrubbning som är följden av uteblivet intag av energigivande och livsnödvändiga näringsämnen under längre tid.

Starvation
Svältande flicka med kwashiorkor under Biafrakriget, under sent 1960-tal.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10T73.0
ICD-9994.2
DiseasesDB12415

Innehåll

Fysiska reaktioner på svältRedigera

En vuxen person som väger normalt kan klara sig utan mat mellan 6 och 8 veckor om han eller hon får i sig vätska. Kroppen blir under dessa omständigheter helt beroende av sitt eget energiförråd. Kolhydratförrådet och glykogenet i lever och muskler räcker bara några få timmar.

Därefter får man energi genom att kroppen bryter ner glycerol, fettsyror från fettdepåerna och muskelproteiner. Eftersom vissa vävnader i kroppen behöver druvsocker (glukos) för förbränning så bryts skelettvävnad ner i ett tidigt skede av svälten.

Under svältperioden så får hjärnan näring från förbränning av ketonkroppar som bildas ur fettsyror. Vanligtvis får hjärnan näring från glukosförbränning så det är en omställning för hjärnan.

Efter ungefär 6-8 veckor är fettdepåerna slut och då blir svälten livshotande.

Vikten minskas mest de första dagarna, när förbrukning av vatten sker, eftersom glykogenet (som binder vattnet med tre gånger sin egen vikt) försvinner. Man räknar med att den energi som kommer från muskulaturen under svält motsvarar 25 % av kroppens energiförråd.

Svält i politiskt hänseendeRedigera

Huvudartikel: Hungersnöd

Världssvälten totalt har minskat långsiktigt,[1] men regionala ökningar förekommer.

Se ävenRedigera

NoterRedigera

  1. ^ State of Food Insecurity in the World 2006. Food and Agriculture Organization of the United Nations. 2006.