Kopparhydroxid
Kopparhydroxid är en kemisk förening mellan metallen koppar samt syre och väte. Det förekommer naturligt i mineralerna Azurit, Malakit och Brochantit.
Kopparhydroxid | |
| |
Systematiskt namn | Koppar(II)hydroxid |
---|---|
Övriga namn | Ärg |
Kemisk formel | Cu(OH)2 |
Molmassa | 97,561 g/mol |
Utseende | blågrön, fast |
CAS-nummer | 20427-59-2 |
SMILES | [Cu+2].[OH-].[OH-] |
Egenskaper | |
Densitet | 3,368 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | Olöslig |
Smältpunkt | 80 °C (sönderfaller) |
Faror | |
Huvudfara | |
NFPA 704 | |
LD50 | 1000 mg/kg (oralt) |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Historia
redigeraKopparhydroxid har antagligen varit känt sedan människan började utvinna koppar. Det framställdes genom att blanda lut med blå vitriol.
Sedan 1600-talet har det framställts industriellt för användning som pigment inom keramik och målning, känt under namnet Bremerblått eller Bremergrönt.
Framställning
redigeraKopparhydroxid bildas naturligt på koppar som exponeras för väder och vind (se Kopparkarbonat). Syntetisk framställning kan göras på det traditionella sättet (se ovan). Nackdelen är att lösningen kommer att innehålla föroreningar av natriumhydroxid och natriumsulfat.
En renare lösning kan fås genom elektrolys av vatten. Då bildas kopparhydroxid vid kopparanoden under utveckling av vätgas.
Egenskaper
redigeraNär kopparhydroxid värms upp sönderfaller den till svart kopparoxid och vattenånga.
Användning
redigera- Som pigment (Verdigris).
- Som fungicid och som alternativ till Bordeauxvätska.