Koncentrationsförordningen
Koncentrationsförordningen, eller förordning (EG) nr 139/2004, är en europeisk förordning som reglerar företagskoncentrationer inom Europeiska unionen. Förordningen är en del av unionens konkurrensregler, som utgör en central del av den inre marknaden.[1]
Koncentrationsförordningen är tillämplig för företagskoncentrationer av gemenskapsdimension, alltså fall som leder till att konkurrensen i flera medlemsstater kan komma att påverkas. Det definieras vanligtvis som att de koncentrerande företagens samlade omsättning per år uppgår till minst 5 miljarder euro eller, i vissa fall, 2,5 miljarder euro. I dessa fall måste företagskoncentrationen anmälas till Europeiska kommissionen. Normalt prövas företagskoncentrationer av de nationella konkurrensmyndigheterna. Företag kan dock begära att prövning av en enda instans – kommissionen – om de måste göra en anmälan i tre eller fler medlemsstater.[2]
Förordningen antogs av Europeiska unionens råd den 20 januari 2004 och trädde i kraft den 1 maj 2004. Den ersatte då två tidigare förordningar från 1989 respektive 1997.[3]
Se även
redigeraReferenser
redigeraNoter
redigera- ^ ”Konkurrensverket: EU:s konkurrensregler”. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201022002744/https://www.konkurrensverket.se/konkurrens/om-konkurrensreglerna/--ovrigt--/eus-konkurrensregler/. Läst 22 oktober 2020.
- ^ ”EU:s konkurrensregler”. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201022002744/https://www.konkurrensverket.se/konkurrens/om-konkurrensreglerna/--ovrigt--/eus-konkurrensregler/. Läst 22 oktober 2020.
- ^ [1]
|
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |