Öppna huvudmenyn

Knut Peyron

svensk friherre och sjömilitär

Edvard Svante Knut, född 22 januari 1831 i Nyköping, död 13 december 1914 i Stockholm[4], var en svensk friherre och sjömilitär. Han var son till Gustaf Peyron den äldre, far till generalmajor Henry Peyron och bror till Gustaf Peyron den yngre.

Knut Peyron
Född22 januari 1831[1]
Nyköping[1][2]Sverige
Död13 december 1914[1] (83 år)
Engelbrekts församling[1]Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[3]
kartor
NationalitetSverige
SysselsättningMilitär
BarnHenry Peyron (f. 1883)
FöräldrarGustaf Peyron
Redigera Wikidata

Peyron blev sekundlöjtnant vid Flottan 1849, kommendörkapten av 2:a graden 1872, kommendör 1884, konteramiral 1889, vice amiral 1897 och erhöll avsked 1899. Han var 1851-1852 anställd i fransk tjänst, 1872-1873 marinattaché i London, 1875-1880 chef för Sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition och 1887-1889 chef för Marinförvaltningen. Peyron var ledamot av ett flertal kommittéer, bland annat kommittén för sjöförsvarets ordnande 1880-1882, minkommittén 1885 och sjökrigsmaterielkommittén som ordförande 1892.

Innehåll

UtmärkelserRedigera

Svenska utmärkelserRedigera

Utländska utmärkelserRedigera

KällorRedigera

  • Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 566 

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f] Sveriges dödbok, omnämnd som: 18310122 Peyron, Edvard Svante Knut, läst: 20 mars 2018
  2. ^ [a b] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1880, Riksarkivet, omnämnd som: Peyron, Edvard Svante Knut, f. 1831 i Nyköping Södermanlands län, Kommendörkapten, läst: 20 mars 2018
  3. ^ SvenskaGravar.se, läs online, läst: 28 januari 2018
  4. ^ Sveriges dödbok 1901-2013, DVD-ROM
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”Peyron nr 392 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Peyron_nr_392#TAB_9. Läst 11 maj 2019. 

Externa länkarRedigera

  • Libris 13490765 Edvard Svante Knut Peyron: Åminnelsetal uppläst vid firandet av Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidsdag den 15 november 1915 av sekreteraren kommendörkapten John Christoffer Schneidler