Klipphöna[3] (Alectoris barbara) är en övervägande nordafrikansk fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[4]

Klipphöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteAlectoris
ArtKlipphöna
A. barbara
Vetenskapligt namn
§ Alectoris barbara
Auktor(Bonnaterre, 1792)[2]
Utbredning

Utseende redigera

Klipphönan tillhör en grupp med närbesläktade och mycket likartade hönsfåglar i släktet Alectoris som avlöser varandra geografiskt, i Europa representerade i övrigt av stenhöna (Alectoris graeca), berghöna (Alectoris chukar) och rödhöna (Alectoris rufa). Alla är 32–36 centimeter långa satta fåglar med ljust ansikte, någon form av ansiktsmask och mörkt halsband. De har även röda fötter, grått bröst, rostbeige buk, lodrätt randiga flanker samt rostfärgade yttre stjärtpennor som konstrasterar mot brungrå rygg och övergump.[1]

De är alla sällskapliga men vaksamma och springer helst undan vid störning. Flykten är låg med snabba vingslag och stela glid.[5]

Klipphöna är den mest avvikande genom att sakna vit hakklapp. Istället har den en bred rödbrun halskrage, band centralt på hjässan och ett stråk bakåt från kinden. Strupen och sidan av huvudet är ljusgrått.[5]

Läte redigera

Klipphönans revirläte är varierande, men består ofta av rytmiska serier i snabb galopptakt. Rösten är grötig och hes och ramsorna inleds av enstaviga gälla toner.[5]

Ekologi redigera

Den häckar i många olika biotoper på olika nivåer på mellan 100 och 3 300 meter över havet,[6] från karga klippiga bergssluttningar, till öppna skogsbiotoper med gläntor, till torra öppna låglandsbiotoper.[5]

Arten lägger ägg från mars till maj, även om ägg har hittats även i december i Kanarieöarna. Boet är en fördjupning i marken som klipphönan fodrar med gräs. Däri lägger honan alltifrån sex till 27 ägg. Klipphönan livnär sig huvudsakligen på löv, skott, frukt och frön men även insekter som myror.[1]

Utbredning och systematik redigera

Klipphöna delas in i fyra underarter:[4]

Det råder olika uppfattningar huruvida populationerna i södra Spanien, Kanarieöarna och Sardinien är ursprungliga eller inplanterade.[4][5] Säkerligen inplanterad är den på Madeira.[5]

Studier visar att den isolerade barbata skiljer sig från övriga underarter och möjligen kan utgöra en egen art.[7]

 
Klipphönans ungefärliga utbredningsområde i turkos.

Status redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock relativt långsamt.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Arten minskar på grund av jakt och habitatförlust på grund av förändrade jordbruksmetoder. I Europa tros det häcka mellan 7.500 och 20.000 par, med oklar populationsutveckling.

I kulturen redigera

Klipphöna är Gibraltars nationalfågel.[8]

Bilder redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Alectoris barbara Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ ITIS, Alectoris barbara TSN 175909, läst 2012-03-29
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  4. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  5. ^ [a b c d e f] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 54. ISBN 978-91-7424-039-9 
  6. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  7. ^ Spanò, S., Pellegrino, I., & Borgo, E. (2013). On the systematic status of the Cyrenaic Partridge (Alectoris barbata Reichenow, 1896) Arkiverad 20 april 2018 hämtat från the Wayback Machine. Avocetta 37: 145-148.
  8. ^ ”Gibraltar's Culture and Customs”. http://www.funtrivia.com/en/subtopics/Gibraltars-Culture-and-Customs-172246.html. Läst 3 augusti 2011. 

Externa länkar redigera