Kjerstin Norén
Kjerstin Margareta Norén, född 21 juni 1945 i Jönköping,[1] är en svensk författare och scenkonstnär. Hon var verksam inom Lunds studentteater och i 1960-talets vänsterrörelse. Hon var också medskapare av progg-gruppen Röda Bönor. Hon är numera bosatt i Göteborg och medlem i ateljébyn Skärkäll i norra Bohuslän. Hon har varit gift med Håkan Arvidsson och senare med Peter Madsen.[2]
| Kjerstin Norén | |
| Född | 21 juni 1945 Jönköping, Sverige |
|---|---|
| Nationalitet | Svensk |
| Alma mater | Lunds universitet |
| Yrke/uppdrag | Författare, kritiker, scenkonstnär |
| Webbplats | |
| www.kjerstinnoren.com | |
Biografi redigera
Kjerstin Norén är dotter till Margit och Sten Norén. Hon tog studentexamen 1965 vid Jönköpings högre allmänna läroverk och studerade vid Lunds universitet, där hon blev fil. kand. i drama, teater och film 1970.[1]
Fram till 1978 var Kjerstin Norén visiting student vid Schaubühne am Halleschen Ufer i Berlin, Théâtre du Soleil i Paris och La Comune (Dario Fo) i Milano. Hon tog sånglektioner för Giovanna Marini i Rom och var samtidigt knuten till universiteten i Lund[förklaring behövs] och Aalborg i Danmark[förklaring behövs]. Åren 1990–96 var hon extern medarbetare[förklaring behövs] vid Institutet för Scenkonst i Italien. År 1992 grundade hon Teaterstudio B (senare namnändrat till Studio 23 B, undersökning av scenkonst).[1]
Sedan 1970-talet har hon varit skribent i radio och i tidningar som Dagens Nyheter, Zenit, Ord & Bild, Kvinnobulletinen, Musikens makt, Il Manifesto, Svenska Dagbladet, Politiken, Morgenbladet och Horisont.[3] Åren 1981–90 var hon teater- och kulturkritiker vid Information i Köpenhamn.
Kjerstin Norén har arbetat med litteratur, kritik, musik och teater. Inom musiken har hon varit kopplad till den svenska proggen, samt till folkmusikaliska traditioner, främst den italienska. Skivan Röda Bönor[4] utkom 1977. Hon utgav 1979 soloalbumet Sånger om Anne-Marie och andra häxor i samarbete med Damorkestern.[5]. Två år senare publicerades Några här, några där, där Kjerstin Norén och Jan Hammarlund tolkade och sjöng sånger av Il Nuovo Canzionere Italiano.[6]
Inom teatern har hon arbetat med koncept, regi och som performer i Sverige och Danmark.[7]
Politiskt engagemang redigera
Kjerstin Norén har bakgrund i 1960-talets kulturradikalism.[1] Sedan 1975 har hon betecknat sig som oberoende radikal, och under 1980-talet var hon engagerad i dissidentrörelser i Östeuropa. Hon deltog 1981–83 i Nordiska kvinnors fredsmarscher till Paris, Moskva och Washington.
Verk redigera
Bibliografi (urval) redigera
- 1973 – Människans samhälleliga vara: marxistisk forskningsteori i humanistisk forskning (red.)
- 1977 – Linjer i svensk prosa 1965–1975 (redaktör)
- 1978 – Vi är många, mer än hälften: den italienska feminismens bidrag till kvinnokampen (tillsammans med Si Felicetti; dansk översättning av Toni Liversage och Trille: Vi er mange, vi er flest: de italienske kvindebevægelsers bidrag til klassekampen, 1980)
- 1979 – Jag dör av frihet, roman.
- 1983 – Kvinnosångboken (redaktör)
- 1990 – Anna-Klara Larssons lidande och glädje, roman
Diskografi redigera
- 1976 - Röda bönor (LP, MNW 74P)
- 1979 - Kjerstin Norén och Damorkestern: Sånger om Anne-Marie och andra häxor (LP, Amalthea AM 08)
- 1981 - Jan Hammarlund och Kjerstin Norén: Några här, Några där (LP, Amalthea AM 17).
Källor redigera
- ^ [a b c d] "curriculum". kjerstinnoren.com. Läst 17 augusti 2015.
- ^ Norén, Kjerstin M i Vem är hon: kvinnor i Sverige: biografisk uppslagsbok (1988), ISBN 91-1-863422-2
- ^ (Kjerstin Norén). Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. kulturtidskrifter.se. Läst 17 augusti 2015
- ^ ”Musiken”. rodabonor.se. Arkiverad från originalet den 15 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160115024112/http://www.rodabonor.se/musiken/. Läst 17 augusti 2015.
- ^ Kjerstin Norén och Damorkestern – Sånger Om Anne-Marie Och Andra Häxor". discogs.com. Läst 17 augusti 2015
- ^ " Jan Hammarlund Och Kjerstin Norén – Några Här, Några Där (Jan Hammarlund och Kjerstin Norén Sjunger Sånger Av Il Nuovo Canzoniere Italiano: Ivan Della Mea - Giovanna Marini - Paolo Pietrangeli)". discogs.com. Läst 17 augusti 2015
- ^ curriculum vitae" (lång). kjerstinnoren.com. Läst 17 augusti 2015.