Ej att förväxla med papegojan kea.

Keo[2] (Rhodinocichla rosea) är en säregen amerikansk tätting som numera placeras i den egna familjen Rhodinocichlidae.[3][4]

Keo
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Keo i Panama
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKeor
Rhodinocichlidae
SläkteRhodinocichla
ArtKeo
R. rosea
Vetenskapligt namn
§ Rhodinocichla rosea
Auktor(Lesson, 1832)
Utbredning
Synonymer
  • Rosentangara
  • Trasttangara

Utseende och läte

redigera

Keon är en medelstor tätting med en kroppslängd på 20 centimeter. Hanen är omisskännlig med ett kraftigt och långt ögonbrynsstreck, rosa bakom ögat och vitt framför. Ovansidan är brunsvart, kroppsidorna sotgrå och undersidan magenta, liksom vingens framkant. Honan liknar hanen men magentat är ersatt av ockra. Näbben är lång och något böjd, påminnande om en härmtrasts. Keons sång är en fyllig följd av klara toner som den unikt ibland avger i duett.[5]

Utbredning och systematik

redigera

Systematik

redigera

Keo har ett brokigt taxonomiskt förflutet och har behandlats som både en härmtrast (Mimidae) och en tangara (Thraupidae), därav tidigare namn som trasttangara eller rosentangara. Sentida DNA-studier visar dock att arten inte är en medlem av någon av dessa två familjer.[6] Istället tillhör den en helt egen utvecklingslinje, möjligen närmast på avstånd släkt med sporrsparvarna i Calcariidae. Tillsammans är de systergrupp till övervägande amerikanska familjer som trupialer, tangaror, kardinaler och skogssångare, men också fältsparvar. Keon placeras därför numera i den egna familjen Rhodinocichlidae.

Underarter

redigera

Keon delas in i fem underarter med följande utbredning:[4]

Levnadssätt

redigera

Arten förekommer i tät undervegetation i lövskog, ungskog och buskmarker. Den påträffas oftast i förberg mellan 500 och 1.500 meter.[5] Den är rätt skygg och svår att på syn på när den ensam eller parvis ses hoppande födosöka på marken genom att vända blad med näbben på jakt efter både smådjur och växtmaterial. Häckning sker i juli i Mexiko och mellan januari och september i Costa Rica.[7]

Status och hot

redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Arten är relativt fåtalig, med en uppskattad världspopulation på färre än 50 000 individer.[1]

Fågeln har tidigare på svenska kallats rosentangara och trasttangara.

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Rhodinocichla rosea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ SOF (2018) Officiella svenska namn på alla världens fågelfamiljer – Taxonomikommittén, SOF/BirdLife Sverige – version 14. Oktober 2018, läst 8 mars 2019
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  5. ^ [a b] Ridgely, Robert S.; Guy, Tudor (1989). The Birds of South America: Volume 1: The Oscine Passerines. University of Texas Press. sid. 317. ISBN 978-0-292-70756-6. https://books.google.com/books?id=tRBb15pk4w0C&pg=PA317 
  6. ^ Barker, F.K., K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette (2013), Going to Extremes: Contrasting Rates of Diversification in a Recent Radiation of New World Passerine Birds, Syst. Biol. 62, 298-320.
  7. ^ Hilty, S. (2011). ”Rosy Thrush-tanager (Rhodinocichla rosea)”. Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. http://www.hbw.com/node/61851. Läst 30 augusti 2015. 

Externa länkar

redigera