Kauko Käyhkö

finländsk sångare, musiker och skådespelare

Kauko Käyhkö (5 april 1916 Petrograd, Ryssland - 8 april 1983 Esbo, Finland) var en finländsk byggmästare, sångare, musiker och skådespelare. Han var gift med dragspelaren Eini Käyhkö (född Kotiranta).

Kauko Käyhkö

BiografiRedigera

Kauko Käyhkös farföräldrar kom från Norra Karelen, medan hans mor kom från Ryssland. Käyhkö växte upp i Helsingfors och började komponera redan som 13-åring. Hans första egenkomponerade sång var Irja-fox. Därefter spelade han trummor i bandet Jazz Havaiji, var aktiv i Fenix 1931-1933 och i Amarillo-orkestern 1933.19346. I Amarillo spelade Käyhkö tenorbanjo och gitarr. Som 20-åring började Käyhkö att sjunga och blev solist i orkestern Dallapé, med vilken han gjorde sin första sånginspelning 1937, då med sången Mustalaisvalssi. Han stannade i orkestern i fyra år innan han tog sånglektioner i klassisk musik av T. Bröderman och Heikki Teitti. 1938 tog Käyhkö sånglektioner hos Toivo Luoko.[1]

Under vinterkrigets slutskede stred Käyhkö vid fronten och arbetade under fortsättningskriget vid Aunuksen Radio. Han sökte sig sedan till teatern, där han fortsatte att spela och sjunga. Under julen 1940 var Käyhkö dessutom färdigutbildad byggmästare. I slutet av 1940-talet gav Käyhkö fyra konserter. 1947 medverkade Käyhkö i radioprogrammet Mestäradio. Han ledde sedan Ilonen Teatteri och därefter Radioteatern 1948-1961. År 1950 uppträdde Käyhkö med Kipparikvartetti och gifte sig samma år med dragspelerskan Eini Kotiranta, med vilken han även uppträdde. 1949 reste paret till Paris och vidare till USA och Kanada 1972-1973. 1956 gjorde de en jordenruntresa och Käyhkö medverkade på vägen i flera färgfilmer.

Kauko Käyhkö gjorde över 300 skivinspelningar som solist, men gjorde minst lika många i egenskap av musiker med Kipparikvartetti och andra sällskap. När Viljo Vesterinen 1939 gjorde sin berömda skivinspelning av Säkkijärven polkka, spelade Käyhkö gitarr. Som skådespelare medverkade Käyhkö i över 40 filmer. 1969 lämnade Käyhkö Yleisradio och skrev två memoarböcker, Voi veljet! Kipparikvartetti (1971) och Dallapén tarina (1976).[1]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

NoterRedigera

  1. ^ [a b] ”Pomus.net”. http://pomus.net/001451. Läst 26 november 2015. 

Externa länkarRedigera