Dallapé (även Dallapé-orkesteri) är en finländsk orkester, grundad i Helsingfors1920-talet. Orkestern nådde berömmelse i hemlandet på 1930-talet.

Dallapé
Dallapeorkesteri2.jpg
Dallapé 1928–1929. Från vänster: Hannes Nurminen, Martti Jäppilä, Pauli Impivaara, Mauno Jonsson, Aleksanteri Kallio och Eino Katajavuori.
Tidigare namnRajamäen pojat
BakgrundFinland Helsingfors, Finland
Genrerdansmusik, schlager
InstrumentDragspel, xylofon, fiol, sousafon, klarinett, trummor, mandolin
År som aktiva1925
SkivbolagHomocord
Relaterade artisterRamblers, Amarillo
Medlemmar
Ville Alanko (1925–1931), Martti Jäppilä, Eino Katajavuori, Matti Jurva, Helge Pahlman, Pauli Impivaara, Eero Lauresalo, Asser Fagerström, Allu Kosonen, Viljo Vesterinen, Erik Majander, Hannes Nurminen

BakgrundRedigera

De första årenRedigera

Dallapé grundades i Helsingfors 1925 av sångaren och banjoisten Ville Alanko, dragspelaren Martti Jäppilä och trummisen Mauno Jonsson. Grundarna hade tidigare varit aktiva i kommunistiska Rajamäen Pojat. De första spelningarna gjordes på Arbetets vänner i SörnäsTavastvägen i Helsingfors. På hösten 1925 anslöt sig dragspelaren Erkki Majander till orkestern. Majander använde sig av dragspel av fabrikat Dallapè & Figlio, vilket hela orkestern snart började bruka. 1926 skrev Martti Jäppilä orkesterns första egna låt, Alaska, vilken framfördes av Ville Alanko. Samma år värvade Jäppilä xylofonisten Eino Katajavuori och saxofonisten Helge Pahlman till orkestern. Samma år började Dallapé att uppträda på Toverien Kerho på Lönnrotsgatan, där de hade spelningar fem kvällar i veckan.[1]

1928 gjorde Dallapé sin första spelning i Högfors med Toivo Alajärvi som arrangör. Under samma år gjorde Dallapé flera turnéer och Eino Katajavuori blev en så kallad showman, som underhöll publiken. Kring årsskiftet 1928-29 anslöt sig dragspelaren Aleksanteri Kallio, mandolinisten Hannes Nurminen, saxofonisten, dragspelaren och trumpetaren Pauli Impivaara samt dragspelaren och saxofonisten Paavo Raivonen. 1929 gjordes de första skivinspelningarnarestaurangen Mikado för skivbolaget Polyphon. Kort efter detta gjordes de första inspelningarna för Homocord. Vid denna tid gjorde Martti Jäppilä och Valto Tynnilä sånger ihop, vilka sedan framfördes på skiva. 1929 reste en del av Dallapé till Berlin för att göra 50 skivinspelningar under namnet Kansanorkesteri. I Berlin medverkade även sångaren Aarne Salonen och Urho Walkama. Året därpå reste hela Dallapé till Berlin och gjorde skivinspelningar för Homocord. Sångarna denna gång var Ville Alanko och Hannes Kettunen. På hemresan passerade orkestern Warszawa, där Kettunen sjöng för bolagen Syrena och Niilo Saarikkos Columbus.[1]

Under hösten 1930 anslöt sig sousafonisten Eero Lauresalo till Dallapé. I november samma år reste Dallapé tillbaka till Berlin för att åter göra inspelningar för Homocord. Sångare var Ville Alanko, Hannes Kettunen och Veli Lehto. 1931 avled Ville Alanko av lunginflammation, varvid Matti Jurva blev ny solosångare. Under hösten bildades av Dallapé en ideell förening, Dallapé-orkesteri ry. Under sommaren 1932 gjordes en stor Finlandsturné, vilken varade i tre och en halv månad. Turnén började i Kemijärvi och avslutades i Helsingfors och bestod av 95 spelningar. Vid denna tid var dessutom dragspelaren Viljo Vesterinen och violinisten Mauno Jokinen värvade till Dallapé. Under en kort tid medverkade också kuplettsångaren Rafael Ramstedt. På sommaren 1933 gjorde Dallapé en elva månader lång turné med 111 spelningar. Nya medlemmar denna gång var sångaren Aimo Andersson, pianisten Asser Fagerström, trummisen Jomi Leino samt trumpetarna Nils Lindfors och Allu Kosonen. Mest framträdande av de nya medlemmarna var klarinettisten Tommy Tuomikoski.[1]

Under hösten 1933 hade Dallapé sitt säte i Heimolahuset på Regeringsgatan, där det finska parlamentet tidigare funnits. Det nyetablerade Dallapé-college verkade på husets övervåning. Under den här perioden anslöt sig sångaren Olavi Virta och musikern Kauko Käyhkö till orkestern. Skådespelerskan Ansa Ikonen sjöng operetterengelska. Under sommaren 1934 gjordes en tvådelad turné med 49 spelningar i södra och östra Finland samt 44 spelningar i västra och norra Finland. 1933 eller 1934 medverkade Dallapé under skivinspelningen av Taina med sångaren Leo Matinpalo.[2]

Georg MalmsténRedigera

1934 lämnade Martti Jäppilä orkestern och under 1935-36 var sångaren Georg Malmstén ledare och dirigent för Dallapé. Nya medlemmar var saxofonisten Toivo Linnanvirta, trummisen Ossi Aalto, trumpetaren Tauno Kukko och trombonisten Martti Ounamo. Under hösten 1935 turnerade Dallapé i Sverige. 1937 lämnade Malmstén orkestern, varvid Eino Katajavuori blev ny dirigent. Återigen dök sångaren Aimo Andersson upp i orkestern, då tillsammans med pianisten Kauko Kotivalo Tekonen. 1937 beslöt Dallapé att avskaffa sin ideella föreningen. I och med detta lades Dallapé-College ned. Under hösten lämnade Dallapé Heimolahuset.

Andra världskriget och efterkrigstidenRedigera

Under våren 1938 sjöng Kauko Käyhkö för Dallapé och medverkade under den kommande sommarturnén. Under slutet av sommaren anslöt sig Bruno Laakko till orkestern. Laakko spelade både saxofon och klarinett och blev genast orkesterledare. Under hösten 1938 gjorde Dallapé en tre veckor lång resa i Sverige. Under 1938-39 gjorde Dallapé flertalet skivinspelningar och under två av dessa, Ruusuhuone och Teetä kahdelle, gjorde Laakko improviserade saxofon- och klarinettsolon. I och med vinterkriget slutade Dallapé att framföra swingmusik, men återkom vid vapenstilleståndet. Vid krigsutbrottet 1941 avslutades återigen Dallapés verksamhet. 1944 återkom orkestern med nya medlemmar. Den sista stora sommarturnén gjordes 1948 och 1951-52 gjorde Niilo Saarikko skivinspelningar med Dallapé för bolagen Triola och Philips. 1960 återkom Martti Jäppilä och 1960-62 agerade Aimo Andersson solist. De flesta av orkesterns nummer var gamla låtar, populära på 1930-talet. Georg Malmstén återkom därefter som ledare tillsammans med Allu Kosonen och därvid gjorde Dallapé framträdanden i radio och TV. 1962 började Dallapé att turnera och när Aimo Andersson avled 1963, ersattes denne av Ossi Lehtinen och därefter Mikko Järvinen. Då Martti Jäppilä avled 1967 blev Eero Lindroos (då Lauresalo) ny ledare. 1965-75 hade Dallapé flertalet solister, däribland Johnny Forsell, Kalevi Korpi och Mauri Härmä.[1]

1975, i anledning av 50-årsdagen av orkestern, dök Georg Malmstén, Kauko Käyhkö, Tauno Palo och Kalevi Korpi upp. 1977-88 gjorde Dallapé spelningar i Villmanstrand. 50-årsjubileet hölls den 25 september i kulturhuset i Helsingfors. Konserten TV-sändes och under denna var Rauno Lehtinen dirigent och värd var Heikki Hietamies. Under 1980-talet tillkom flertalet musiker i orkestern, däribland sångaren Jussi Seppälä. Ännu under 1990-talet medverkade medlemmar i Dallapé, som varit med sedan 1930-talet, däribland Eero Lindroos, Ossi Aalto, Tauno Kukko och Asher Fagerström.[1]

Dallapé under 2000-taletRedigera

2005 öppnades Dallapéparken i Helsingfors och vid öppningsceremonin medverkade orkestern. 2010 blev Juha Hostikka ledare och ett nytt album utkom samma år. Solisterna denna gång var Hostikka och Sami Saari samt gästsångaren Topi Sorsakoski. 2011 kom ytterligare ett album och Maria Ylipää medverkade som gästsångerska. Den 15 november 2013 släppte Dallapé albumet Matkalla Timbuktuun. Dallapé firade 90-årsjubileum på Stenudden den 19 juni 2015.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e] ”Dallapé”. http://pomus.net/001491. Läst 31 december 2015. 
  2. ^ ”Taina. Virvatulet, Leo Matinpalo ja Dallapé v.1933-34”. https://www.youtube.com/watch?v=UJBtRWu72lA. Läst 29 maj 2016. 

Externa länkarRedigera