Karl Tydiske eller Karl Tyske, var en tysk riddare, omnämnd i källorna som Carolus dictus Theotonici, vilken under 1200-talet var lärare åt sedermera kung Birger Magnusson och under 1300-talets början sannolikt var svenskt riksråd, nämnd i dokument utfärdade av hertig Erik, båda söner till kung Magnus Ladulås.[1]

Karl Tydiske
Titlar
Utnämnd av hertig Erik
Personfakta
Först nämnd 1200-talet
Frälse/adelsätt
Släktingar Nils Kettilsson (bror)
Barn dotter, gift med Magnus Jakobsson i Linköping
Vapen: en och en halv spets mot sinister.

Bo Johnson Theutenberg har i boken Mellan liljan och sjöbladet anfört att vapnets utformning antyder koppling till den schwarzburgska adeln och städer i Thüringen som Halle, Mansfeld och Erfurt, dit också vapengruppen för ätten Kettelhodt lokaliseras, som 1200-talsätterna Greussen och von Wechmar, samt att Karl Tyske kan ha varit son till en annan tysk adelsman som år 1300 begravdes i Gråbrödraklostret i Stockholm: i herr konungen Birgers tid avled den ädle mannen benämnd Tyske (obit Nobilis vir dictus Tydische).[1]

Men om hans familj är endast känt och bekräftat att han var bror eller halvbror till ärkebiskop Nils Kettilsson, [2] död 1314, [3] (en annan källa anger 30 maj 1313)[4], bland annat känd som den ärkebiskop som år 1311 dömde Botulf i Sveriges enda officiella fall av kätteri under medeltiden. De bådas sigill (en och en halv spets mot sinister) finns avbildade i Peringskiölds "Monumenta uplandica (Mon. Upl.)". Karl Tydiske bör också ha haft en dotter, gift med Magnus Jakobsson, borgare i Linköping:

Borgaren i Linköping Magnus Jakobsson säljer för 6 mark penningar till fogden i Linköping Nils i Stång sin åkerlott i Somme, som han ärvt efter sin svärfader Karl Tydiske. Staden Linköping, Hemming Gunnarsson, Daniel Karlsson, Thord Abjörnsson samt utfärdaren beseglar.

Karl Tyske är nämnd den 25 mars 1308 när han beseglar hertig Erik Magnussons utfärdardande av ett brev som bekräftar att hertig Erik stod i skuld till riddaren Lyder van Kyren, beseglat av hans bröder, av hans mor, tre biskopar, och hans tjugo rådsherrar.[5]

Sveriges hertig Erik erkänner sig vara skyldig riddaren Lyder ”de kyrn” (van Kyren) 800 mark lödigt silver, för vilka han med samtycke av sina bröder kung Birger av Sverige och hertig Valdemar av Finland samt av sin mor drottning Helvig till densamme pantförskrivit sin lösa och fasta egendom i ”symonsöö” (Simonsö, Mörkö socken, Hölebo härad) och ”abylungh” (möjl. Åbylund, Romfartuna socken, Norrbo härad?) med alla tillägor, men förbehållit sig och sina arvingar rätten att återköpa detta gods inom två år, varom inte det skulle tillfalla nämnde Lyder och dennes arvingar. Sigillanter är utfärdaren, hans bröder kung Birger av Sverige och (hertig) Valdemar, hans mor Helvig, biskoparna Brynolf (Algotsson) i Skara, Karl i Linköping och Magnus i Växjö, rådsherrarna Ture Kettilsson, Filip Ingevaldsson, Filip Ulfsson, Birger Persson, Knut Jonsson, Mats Kettilmundsson, Karl Tydiske, Folke Jonsson, Nils Björnsson, Bengt Algotsson, Knut Magnusson, Ragnvald Puke, Ragnvald Mule, Abjörn Sixtensson, Arvid Gustavsson, Johan Huvud, Peter Ragnvaldsson, Tuke Jonsson, Gunne Gris och Rörik Birgersson.
– SDHK-nr: 2237

ReferenserRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Mellan liljan och sjöbladet av Bo Johnson Theutenberg, sidan 207. (digital version)
  2. ^ Nicolaus Catilli och Karl Tydiske i Svenskt biografiskt lexikon
  3. ^ Grau, Olof (1722–1774); Olof Graus beskrifning öfver Wästmanland - utgifven af Wästmanlands allehandas redaktion, Ny upplaga 1904 (orig. 1754), Wästmanlands allehandas redaktion, Västerås, 1904, LIBRIS-id 640031, sid. LVI (bihang), not 66
  4. ^ Åsbrink, Gustav & Westman, Knut B., Svea rikes ärkebiskopar från 1164 till nuvarande tid, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1935. Sidan 95
  5. ^ SDHK-nr: 2237