Öppna huvudmenyn

Karl Schwarzschild

tysk professor

Karl Schwarzschild, född 9 oktober 1873 i Frankfurt am Main, död 11 maj 1916 i Potsdam till följd av sjukdom ådragen i krigstjänst, var en tysk astronom och astrofysiker som givit namn åt Schwarzschildradien.

Karl Schwarzschild
Karl Schwarzschild
Karl Schwarzschild.
Född9 oktober 1873
Död11 maj 1916 (42 år)
Yrke/uppdragFysiker

BiografiRedigera

Schwarzschild, som redan som skolyngling författade arbeten om banbestämningar, studerade i Strassburg och München, blev 1896 assistent vid Kuffner-Sternwarte i Wien-Ottakring, 1899 docent i München, 1901 professor och direktor för observatoriet i Göttingen samt 1909 direktor för astrofysikaliska observatoriet vid Potsdam.

Schwarzschilds arbeten berör såväl den praktiska som särskilt den teoretiska astronomin, astrofysiken, optiken m.m. Under påverkan av sin lärare, Hugo von Seeliger i München, ägnade han sig med stor framgång åt teoretiska undersökningar, såsom angående "Henri Poincarés teori för jämvikten hos roterande vätskemassor" och "ljusets tryck på små klot och Svante Arrhenius teori för kometsvansarna", och åt undersökningar om temperaturfördelningen i en himlakropp på grund av strålningen. Hit hör även hans skrifter om rummets krökning och om fixstjärnornas egenrörelser, i vilka senare han berör Jacobus Kapteyns stjärndrifter. Han författade även ett arbete om stjärnornas fotografiskt uppmätta ljusstyrka samt några populära och praktiska arbeten, såsom Über das System der Fixsterne (1909) och Tafeln zur astronomischen Ortsbestimmung im Luftballon bei Nacht (1909).

Karl Schwarzschild-observatoriet i Tautenburg är uppkallat efter honom.

Även asteroiden 837 Schwarzschilda är uppkallad efter honom[1].

KällorRedigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Schwarzschild, Karl, 1904–1926.
  1. ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (837) Schwarzschilda. Springer Berlin Heidelberg. sid. 77. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_838. Läst 2 november 2018