Karl Hanke
Karl Hanke, född 24 augusti 1903 i Lauban, död 8 juni 1945 i närheten av Neudorf, var en tysk nazistisk politiker och SS-general. Han var Reichsführer-SS och chef för den tyska polisen från den 29 april till den 8 maj 1945.
| Karl Hanke | |
.jpg) Karl Hanke talar inför en Volkssturm-bataljon i Breslau i februari 1945.
| |
| Tid i befattningen 29 april 1945–8 maj 1945 | |
| Företrädare | Heinrich Himmler |
|---|---|
| Efterträdare | – |
Gauleiter i Gau Niederschlesien
| |
| Tid i befattningen Februari 1941–8 maj 1945 | |
| Tid i befattningen 1937–1940 | |
| Efterträdare | Leopold Gutterer |
| Född | Karl August Hanke 24 augusti 1903 Lauban, Provinsen Schlesien, Kungariket Preussen, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 8 juni 1945 (41 år) Neudorf, Tjeckoslovakien |
| Nationalitet | Tysk |
| Politiskt parti | Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) |
| Alma mater | Berufspädagogischen Institut, Berlin |
| Maka | Freda von Fircks (född 1912; giftermål 1944) |
| Barn | En dotter |
| Militärtjänst | |
| Befäl | Riksförsvarskommissionär för Gau Niederschlesien (1942–1945) Chef för Deutsche Volkssturm i Gau Niederschlesien (1944–1945) |
| Slag/Krig | Andra världskriget
|
| Utmärkelser | Tyska ordens guldkors |
Biografi redigera
Karl Hanke var utbildad mjölnare och arbetade framförallt med tillverkning av maskiner. Han studerade vid ett kvarnbyggnadsinstitut och senare också vid ett yrkespedagogiskt institut. Han blev yrkeslärare i Berlin 1928 och samma år blev han medlem nr 102 606 i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) (sedermera även medlem nr 203 103 i SS). Han blev 1932 invald i den preussiska lantdagen. Han hade framgång i sitt politiska arbete och blev redan samma år invald i tyska riksdagen. Därutöver hade han befattning som byråchef för partiets rikspropagandaavdelning.
När Joseph Goebbels i mars 1933 inrättade det nya riksministeriet för folkupplysning och propaganda, utsåg han Hanke till sin personlige sekreterare. Hanke klättrade liksom också inom partiet steg för steg inom rikskansliet och i januari 1937 utnämndes han av Goebbels till vice ordförande för Rikskulturkammaren och statssekreterare i departementet. Vid andra världskrigets utbrott den 1 september 1939 anmälde Hanke sig som frivillig till regementet Panzerlehr (Panzer-Lehr-Regiment) där han deltog i striderna som stridsvagnsskytt i fälttåget mot Polen 1939 och senare som löjtnant i fälttåget mot Frankrike 1940. Han lämnade striderna där som kompanichef.
Meningsskiljaktigheter mellan Hanke och hans chef Goebbels ledde till att Hanke, född i Schlesien, avskedades och utnämndes till Gauleiter och riksståthållare i Niederschlesien. Den uppkomna ovänskapen med Goebbels härrörde från en kris i Goebbels äktenskap beroende på Hankes kärleksaffär med Magda Goebbels.[1]
Från den 15 februari 1945 ledde Hanke försvaret av den inneslutna Festung Breslau och vägrade i det längsta att förhandla om kapitulation, men när de tyska trupperna där slutligen kapitulerade den 6 maj 1945 var Hanke försvunnen. Osäkerhet råder om hur han lyckades fly från staden, men det antas, att han efter ett sammanträffande med generalfältmarskalk Ferdinand Schörner följde med denne i en Fieseler Storch. Han blev dock tillfångatagen den 5 maj med enheter ur Division Horst Wessel i sudetområdet. Utan att bli igenkänd blev han tillsammans med ett stort antal andra militärer inspärrad i ett fångläger i den lilla orten Komotau. I samband med en transport i början av juni av 65 tyska fångar försökte Hanke fly och sköts därvid av tjeckiska partisaner.[2]
I andra världskrigets slutskede inledde Himmler förhandlingar om en separatfred med Folke Bernadotte som förbindelseman. När detta kom till Adolf Hitlers kännedom, avskedade denne Himmler från posten som Reichsführer-SS. I sitt politiska testamente av den 29 april 1945 utnämnde Hitler Hanke till Himmlers efterträdare.[2][3]
Utmärkelser redigera
Karl Hankes utmärkelser[4]
- Järnkorset av andra klassen: 1940
- Järnkorset av första klassen: 1940
- Krigsförtjänstkorset av första klassen utan svärd
- Krigsförtjänstkorset av andra klassen utan svärd
- Såradmärket i svart
- Pansarstridsmärket i silver: 1940
- NSDAP:s partitecken i guld
- SS tjänsteutmärkelse av fjärde, tredje och andra klassen
- NSDAP:s tjänsteutmärkelse i brons och silver
- Tyska Olympiska Hederstecknet av första klassen: 1936
- Tyska ryttarmärket i silver: 1938
- Hitlerjugends gyllene hedersutmärkelse med eklöv: 30 augusti 1941
- Tyska orden i guld: 12 april 1945
- SS Hederssvärd
- SS-Ehrenring (Totenkopfring)
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Fest 2009, s. 188.
- ^ [a b] Klee 2007, s. 224.
- ^ Longerich 2009, s. 631.
- ^ Miller, Michael D.; Collins, Gareth. ”Reichsführer-SS und Chef der deutschen Polizei” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 5 januari 2017. https://archive.is/20170105003016/http://www.reocities.com/~orion47/SS-POLIZEI/Reichsfuhrer-SS.html. Läst 5 januari 2017.
Tryckta källor redigera
- Ahlfen, Hans von; Niehoff, Hermann (2011). Kommendant i Festung Breslau: om 82 dagars belägring, motstånd och undergång. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt biblioteks förlag. ISBN 978-91-85789-94-8
- Fest, Joachim (2009). Albert Speer: en biografi. Stockholm: Fischer & Co. ISBN 978-91-85183-57-9
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
- Longerich, Peter (2009). Heinrich Himmler: en biografi. Stockholm: Norstedts. ISBN 978-91-1-302379-3
- Sereny, Gitta (1997). Albert Speer och sanningen. Stockholm: Bonnier Alba. ISBN 91-34-51792-8
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Karl Hanke.
| Företrädare: Heinrich Himmler |
Reichsführer-SS 29 april–8 maj 1945 |
Efterträdare: siste innehavare av posten |