Karl A. Grönwall

svensk geolog och paleontolog

Karl Anders Axel Grönwall, född 27 februari 1869 i Ystad, död 12 mars 1944 i Lund, var en svensk geolog och paleontolog.

Karl A. Grönwall
Född27 februari 1869[1]
Ystads Sankta Maria församling[1], Sverige
Död12 mars 1944[1] (75 år)
Lunds domkyrkoförsamling[1], Sverige
Medborgare iSverige[2]
SysselsättningFörfattare[3]
ArbetsgivareLunds universitet
Redigera Wikidata

Grönwall blev filosofie doktor i Lund 1897 på avhandlingen Öfversigt af Skånes yngre öfversiluriska bildningar, tjänstgjorde 1893 som extra geolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) och hade 1896-1910 anställning vid mineralogiska museet i Köpenhamn och vid Danmarks geologiske undersøgelse (DGU) samt utnämndes 1910 till statsgeolog vid SGU och 1917 till professor i geologi och paleontologi vid Lunds universitet. Han var inspektor för Ystads nation 1918–1926. Grönwall blev ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund 1917. Tillsammans med Otto Gertz utgav han reviderade upplagor av Anders Hennigs ”Lärobok i geologi”.

Bibliografi (i urval) redigera

  • Bornholms Paradoxideslag og deres fauna (1902)
  • Frågan om djupborrningar i Skåne (1913)
  • Nordöstra Skånes kaolin- och kritbildningar samt deras praktiska användning (1915)
  • De skånska stenkolsfälten och deras tillgodogörande (1916)
  • The Marine Carboniferous of North East Greenland and its Brachiopodfauna (1917)
  • Undersökningar öfver svenska apatiter (1919)

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Karl A Axel Grönwall, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, Projekt Runeberg.[källa från Wikidata]
Företrädare:
Carl Georg Björling
Inspektor för Ystads nation
1918-1926
Efterträdare:
Emil Olson