Karl A. Grönwall
Karl Anders Axel Grönwall, född 27 februari 1869 i Ystad, död 12 mars 1944 i Lund, var en svensk geolog och paleontolog.
| Karl A. Grönwall | |
 | |
| Född | 27 februari 1869[1] Ystads Sankta Maria församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 12 mars 1944[1] (75 år) Lunds domkyrkoförsamling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige[2] |
| Sysselsättning | Författare[3] |
| Arbetsgivare | Lunds universitet |
| Redigera Wikidata | |
Grönwall blev filosofie doktor i Lund 1897 på avhandlingen Öfversigt af Skånes yngre öfversiluriska bildningar, tjänstgjorde 1893 som extra geolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) och hade 1896-1910 anställning vid mineralogiska museet i Köpenhamn och vid Danmarks geologiske undersøgelse (DGU) samt utnämndes 1910 till statsgeolog vid SGU och 1917 till professor i geologi och paleontologi vid Lunds universitet. Han var inspektor för Ystads nation 1918–1926. Grönwall blev ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund 1917. Tillsammans med Otto Gertz utgav han reviderade upplagor av Anders Hennigs ”Lärobok i geologi”.
Bibliografi (i urval) redigera
- Bornholms Paradoxideslag og deres fauna (1902)
- Frågan om djupborrningar i Skåne (1913)
- Nordöstra Skånes kaolin- och kritbildningar samt deras praktiska användning (1915)
- De skånska stenkolsfälten och deras tillgodogörande (1916)
- The Marine Carboniferous of North East Greenland and its Brachiopodfauna (1917)
- Undersökningar öfver svenska apatiter (1919)
Källor redigera
- Grönwall, Karl Anders Axel i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
Noter redigera
- ^ [a b c d] Karl A Axel Grönwall, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, Projekt Runeberg .[källa från Wikidata]
| Företrädare: Carl Georg Björling |
Inspektor för Ystads nation 1918-1926 |
Efterträdare: Emil Olson |