Kalmarvisan eller Calmarevisan är namnet på en känd visa om staden Kalmar, med begynnelseraderna ”Uti Calmare stad, ja där finnes ingen kvast förrän lördagen” och refrängen ”Jag slog i och du drack, hej dickom dickom dack…”.

Visan är känd sedan 1700-talet, och den äldsta tryckta versionen återfinns i Carl Israel Hallmans teaterstycke Finkel eller Det underjordiska brännvinsbränneriet (1776).[1] Under 1900-talet spreds visan genom skillingtryck. Den antas ursprungligen ha haft bara en strof, men har nu normalt sex. Den äldsta utförliga versionen finns i Den fullständiga visboken, innehållande 540 svenska sånger (2 uppl. 1855). Visan sjungs alltjämt i hembygdssammanhang i Kalmar liksom på Kalmar nation i Uppsala och på Kalmar nation i Lund och återfinns i dessa studentnationers sångböcker.[2]

Eftersom visan som ett återkommande tema har ”kvastar”, anses detta ha givit upphovet till den alltjämt levande benämningen om Kalmar som ”kvastasta’n”.[3]

KällorRedigera

  • Volmar Sylvander, Kalmar slotts och stads historia, II:2, 1864, s. 250
  • Olle Holmberg, ”Till Kalmarvisans historia.” S:te Christophers Gilles Chroenica XIV-XV (1941), s. 71-79.

NoterRedigera

  1. ^ Finkel, eller Det underjordiska bränvins-bränneriet : Comedie, uti tre öpningar, blandad med sång. Stockholm, tryckt hos Lars Kumblins enka. 1776.. Stockholm. 1776. Libris länk. http://runeberg.org/cihfinkel/ 
  2. ^ "Calmare-visan"Musikverket
  3. ^ "Fyra teorier: Därför kallas Kalmar för 'Kvastastan'" Barometern 27 juli 2017

Externa länkarRedigera