Öppna huvudmenyn

Carl Israel Hallman, född i Stockholm den 31 december 1732, död där den 23 april 1800, var en svensk skald. Han var son till Johan Gustaf Hallman den äldre och bror till Johan Gustaf Hallman den yngre.

Carl Israel Hallman
Carl Israel Hallman.jpg
Carl Israel Hallman. Litografi av Alexander Wetterling.
Född1732[1][2]
Död23 april 1800[1][2] (67 år)
NationalitetSverige[3]
SysselsättningPoet
FöräldrarJohan Göstaf Göstafsson Hallman
Redigera Wikidata

Innehåll

BiografiRedigera

Hallmans levnadsöden är föga kända. Han var någon tid anställd i Bergskollegium, men lämnade snart statens tjänst för att uteslutande ägna sig åt sin lyra och umgänget med glada vänner. Av hans dramatiska stycken intar vådevillen Tillfälle gör tjufven utan fråga främsta rummet. Detta stycke skrevs på beställning av Armfelt, som också hade gjort ett utkast till stycket. "Tillfälle gör tjufven" var ämnat att uppföras för en mera bildad åskådarekrets – det är diktat i en finare och mera idyllisk färgton än Hallmans övriga pjäser som spelades på Humlegårdsteatern.

Övriga pjäser av Hallman är Finkel, eller det underjordiska brännvinsbränneriet; Finkels parentationsakt, prolog till föregående; Donnerpamp; Bousaronerne, eller det skal någon orsak ha. Därtill kommer de kvicka parodierna Casper och Dorothea, heroisk Djurgårdsbalett (parodi på Lalins Acis och Galathea), Skeppar Rolf (parodi på Gyllenborgs Birger jarl), samt Petis och Thelée (parodi på Wellanders Thetis och Pelée).

Hallmans samlade skrifter, till vilka även hör en del tillfällighetsdikter, blev utgivna av Hanselli (Uppsala 1853). Ett minnesmärke över honom finns uppsatt i Klara kyrka. Han har blivit mycket olika bedömd; under det att somliga velat sätta honom i jämbredd med Bellman, har andra framhållit, att hans författarskap är närmast osmakligt och simpelt. För övrigt ägnade sig Hallman i hög grad åt ordensväsendet och var bland annat stiftare av Grekerne. Hallman finns representerad med ett självporträtt vid Nationalmuseum[4] i Stockholm.

BibliografiRedigera

  • Samlade skrifter. Svenska vitterheten, 99-3173382-9 ; 5. Upsala: Hanselli. 1853. Libris 2002218 

Elektroniska resurserRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Carl Israel Hallman, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 12436
  2. ^ [a b] KulturNav, omnämnd som: Carl Israel Hallman, KulturNav ID: 446786de-dee3-4233-9e03-0d1482ee0fc3, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, licens: CC0
  4. ^ Nationalmuseum

Vidare läsningRedigera

  • Hedwall, Lennart (1993). ”Stenborgska teatern och det svenska sångspelet.”. Musiken i Sverige / [huvudredaktör: Leif Jonsson]. 2 / redigerad av Leif Jonsson och Anna Ivarsdotter-Johnson (Stockholm : Fischer, 1993): sid. 351-366 : musiknoter, ill..  Libris 2281423
  • Lange, Sven; Röhl Magnus (1986). Furstligt och folkligt: om Gyllenborgs Birger Jarl och Hallmans Skeppar Rolf. MINS : meddelanden från Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet, 0348-3568 ; 21. Stockholm: Inst. för nordiska språk, Univ. Libris 7760402. ISBN 91-86762-08-7 
  • Skuncke, Marie-Christine (1996). ”Att göra "dygd" till "pölsa": tre parodier av Hallman och Stenborg”. Fiktionens förvandlingar / redaktion: Dag Hedman och Johan Svedjedal ; [med bidrag av Li Bennich-Björkman ...] (Uppsala : Avd. för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen, Univ., 1996): sid. 194-217.  Libris 2287797
  • Swanson, Alan (1991). ”Parodies: the Gustavian mirror”. Gustavian opera / [edited by Inger Mattsson] (Stockholm : Royal Swedish Academy of Music [Kungl. Musikaliska akad.], 1991): sid. 389-398.  Libris 2247922

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera

Hallman, 3. Karl Israel i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)