Öppna huvudmenyn

Kalixmål (cʰɞɽɪsˈmɔ:ɽɛ / kôlismåle) är en nordsvensk eller norrländsk dialekt som huvudsakligen har talats och talas inom Kalix kommun.

Kalixmål
cʰɞɽɪsˈmɔ:ɽɛ / kôlismåle
RegionKalix kommun
Antal talare5 – 10 tusen
SpråkfamiljKalixmål
Språkkoder
ISO 639-3

Innehåll

HistoriaRedigera

Medan samer bevisligen funnits i och omkring Kalix i flera tusen år, härstammar kalixmålet från germaner som anlänt längs Bottenvikens kustland. Man tror att de första jordbrukarna bröt sin första mark vid Kalix älvdal omkring 1100 e.Kr., men någon exakt tidslinje är inte känd. Alla älvdalar i området var med största sannolikhet besökta av vikingatida färder, även om man inte hittat några direkta bevis för detta vid just Kalix älv. Den imponerade stenkyrkan i Kalix är troligtvis uppförd i mitten av 1400-talet, och socknen måste då av naturliga skäl haft en avsevärd befolkning ämnad att fylla den. Denna befolkning talade en tidig utveckling av kalixmål.

ForskningRedigera

Redan 1879 nedtecknade studenten Olof Gustav Wiklund dialektprov från bygden med notis om att "målet gifves här sådant det är omkring kyrkan..."[1]. Kalixmålet har senare analyserats av Hulda Rutberg i en doktorsavhandling[2] ventilerad vid Uppsala universitet 1924. Dagens moderna kalixmål skiljer sig inte nämnvärt grammatiskt från det språk som diskuteras där, men ordförrådet är delvis förändrat.

Inom svensk dialektforskning har kalixmål ofta använts som övergripande term för både målet i Nederkalix socken (då kallat nederkalixmål) och överkalixmål.[3]

DialektenRedigera

Dialektgeografiska förhållandenRedigera

Kalix är den östligaste älvdalen som traditionellt befolkats av germansktalande nybyggare. Österut går en skarp språkgräns mot meänkieli som traditionellt följt Nederkalix och Överkalix östra sockengräns.[4] Det innebär att gränsen vid kusten gått mellan byarna Säivis och Sangis, där den senare traditionellt talat kalixmål; norrut har nordsamiskan även talats.

Kalixmålet är en del av ett nordgermanskt dialektkontinuum som löper längs hela Bottenvikens kust och älvdalar. Västerut har man traditionellt talat rånemål, lulemål, pitemål, skelleftemål, nysätramål och umemål för respektive bygd längs kusten. Norrut längs Kalix älvdal övergår kalixmålet i det nära besläktade överkalixmålet, som påverkats mer av samiska och meänkieli i sin ljudbild, men i övrigt har samma bas som kalixmålet. Österut finns uppenbara likheter med östsvenska dialekter i Österbotten och Nyland, vilket visar att människor rört sig längs kusten i båda riktningarna.

LjudläraRedigera

Enligt Rutberg[2] har kalixmålet 18 vokaler, 10 vokaldiftonger och 29 konsonanter. Det karakteriseras också av tvåtoppig accent. Exempel finns bland verb som åt å:åk "att åka", adjektiv som di jåra rö:ö "de är röda", och många fler ordklasser.

GenusRedigera

I kalixmål finns tre genus:

  • Feminin: till exempel ha:ta "handen", nagla "nageln", å:dra "ådran", sköuldra "skuldran", måm:a "mamman", kjat:a "katten"
  • Maskulin: till exempel fåotn "foten", armen "armen", armboan "armbågen", tåomen "tummen", måon "munnen",
  • Neutrum: öe/öge "ögat", höure "huvudet", bene "benet", feingre "fingret".

Substantiv i bestämd formRedigera

Vanligt förekommande är att substantiv används i bestämd form; till exempel: kôLismå:Le "kalixmål(et)"; je skå nå:åp i gröut ve bera "jag ska plocka lite bär", ordagrant: "litegrann med bären"; kunin jåra ät som kåran "kvinnor(na) är inte som karlar(na)". Den bestämda formen är typisk för språk och dialekter i norra Skandinavien[5].

KasusRedigera

I Kalixmålet skiljer sig Dativ från nominativ/ackusativ; till exempel i femininum nom./ack. din jär skåoLa "där är skolan", men dativ ve siti ini skå:oLn "vi sitter i skolan"; i maskulinum nom./ack. je sei tjälarn "jag ser källaren", men dativ he lik na ini tjälaro "det ligger något i källaren".

Ägande uttrycks med pronomens genitivformer, eller dativböjning; till exempel je ha ons Enok bi:l "jag har Enoks bil", je fick bre:ve än Anna "jag fick Annas brev", kLåk:a gran:o "grannens klocka".

VerbRedigera

Verb böjs efter numerus, till exempel hån jär "han är" men di jåra "de är", löut se "hon lutar sig" men di lö:öut se "de lutar sig", je far "jag åker" men we fåra "vi åker".

AdjektivRedigera

Många adjektiv förblir oböjda och har samma form i singular och plural, till exempel dö:rn jär ipi "dörren är öppen" och doran jåra ipi "dörrarna är öppna", bå:ne jär vötkjin "barnet är vaket" och bå:na jåra vötkjin "barnen är vakna".

Skriftspråk och ortografiRedigera

Dialekter har sällan ett utvecklat skriftspråk. Inom forskningen har man för notationer använt landsmålsalfabetet för att beskriva kalixmålet. Ett vanligt och mer lättillgängligt skrivsätt är dock en modifierad form av det latinska alfabetet, med å, ä, ö, tjockt l, accenter, apostrofer eller kolon för att markera långa vokaler, etc. Nyliga språkprojekt har använt ett fonetiskt alfabet baserat på en förenklad version av det internationella fonetiska alfabetet, IPA, vilket är kompatibelt med modern datorutrustning och även klargör uttalet på ett bra sätt.

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera